Läser en bok om några som firade millenie-skiftet och så skulle dom spekulera i vad som skulle hända de kommande åren. Själva sitter vi med facit. Jag minns mitt eget milleniumfirande och tänk om man haft en aning om hur de tio kommande åren skulle bli, tur vi inte har det. Det blev tio tuffa år. 2001 skilde jag mej. En tuff skilsmässa med mindre trevliga ingredienser. Att x-mannen behandlade mej illa kan jag väl acceptera men att behandla sina barn illa kommer jag aldrig att kunna förstå. Det var ju tyvärr något som höll i sej många år och det är först nu när barnen flyttat hemifrån och kan sköta sina kontakter med sin pappa utan att jag behöver vara inblandad som det känns bättre. 2002 på vintern/våren hade jag ett passionerat men olyckligt förhållande som det tog tid att repa sej från. Var inte särskilt lyckat men det är alltid lätt att vara efterklok. 2003 dog min pappa. Inte lång tid efter upptäcktes min mammas demens vilket gjorde att hon 2007 fick flytta till ett boende. När det väl konstaterades att hon var dålig gick det fort utför. Idag känner hon någon enstaka gång igen mej när jag hälsar på, men för det mesta tror hon att jag är hennes syster. Det är trist att inte ha några föräldrar, men å andra sidan är det många som förlorar sina föräldrar tidigare än vad jag gjort. 2003 och två och ett halvt år framåt hade jag ett förhållande, bra i början, vi gjorde roliga saker ihop, åkte till Köpenhamn, Berlin, Stockholm, London och umgicks och trivdes ihop. Tyvärr blev det tråkig rutin, mindre roliga saker ihop och min kärlek dog. 2007 på våren/sommaren hade jag ett förhållande som jag nu efteråt inte riktigt förstår varför jag hade. Impulsivt kastade jag mej in i det, men när jag lärde känna honom bättre fanns det inte något som höll ihop oss. 2007 på sommaren kom allt ikapp mej som jag haft de senaste åren, gick in i väggen. Orkade ingenting. Var sjukskriven men kom sakta tillbaka, många tankar hade börjat gro om min framtid. Så 2008 i augusti tog jag tjänstledigt ett år och började plugga till hudterapeut, något av det tuffaste jag gjort, pendlade Sölvesborg-Malmö i ett år med extremt tidiga morgnar, sena kvällar och mycket mycket plugg. Blev dock klar augusti 2009, kom tillbaka till mitt jobb, provade på en annan avdelning som behövde förstärkning men slutade i maj 2010, tog ett avgångsvederlag. Sen dess har jag jobbat på spa men inte tillräckligt mycket, också provat på att ha eget i liten skala men som jag nu lagt på hyllan. Dags att jobba på ett helt annat jobb i sommar och förhoppningsvis kunna vara kvar på spa. 2008 tog J studenten, ett år på BTH i Karlshamn men sedan hösten 2009 i Lund. 2010 tog S studenten och också boende i Lund sedan hösten/vintern. Sålde huset förra året och köpte lägenhet i Kristianstad, trivs bra här och skönt att slippa allt ansvar för hus och allt som behöver göras. Men glad att jag orkade ha det kvar så länge barnen gick kvar i skolan hemma. Så visst har 2000-2010 inneburit otroligt mycket, inte minst att vara ensamstående mamma, i början bodde barnen varannan vecka hos oss men jag tror inte dom bodde en hel vecka någon gång hos sin pappa och så småningom bodde dom heltid hos mej. Efter ett tag var det heltid till 100% hos mej, dom åkte väldigt sällan till sin pappa. Innan dom var tillräckligt stora för att lämnas ensamma var det rätt jobbigt, jag hade aldrig avlastning, men på det stora hela gick det bra, dom har alltid varit skötsamma och duktiga. När dom blev tillräckligt stora för att klara sej själva någon helg hyrde jag ofta lägenheten i Stockholm genom mitt jobb, det blev mitt sätt att ladda batterierna, ibland åkte vi upp allihop, ibland med någon väninna men många gånger åkte jag upp själv. Promenerade mycket, lärde känna stan, shoppade, åt gott och njöt av storstaden och lyxen att få rå mej själv. Det finns ju otroligt mycket mer att skriva men det skulle ta för lång tid att läsa igenom. Tyvärr en ovänskap med min bror när vårt barndomshem skulle säljas, inget ovanligt men ledsamt att upptäcka hur lätt man kan behandla andra illa för sin egen vinnings skull. Jag saknar såklart mina föräldrar, när dom var pigga och man kunde titta hem för lite fika och en pratstund.
Undrar hur dom kommande tio åren blir?