Idag kom det ner en kille från huvudkontoret som höll utbildning med oss fyra plus två killar som ska jobba på Kalmar-kontoret. Han som håller i utbildningen är bra, seriös och bra på att fängsla oss. På lunchen, vi blir bjudna både idag och imorgon med, promenerade vi till ytterligare en thai-restaurang med buffé. God mat men det höll på att sluta illa. En av Kalmar-killarna fick en allergisk chock, han kände det direkt när vi gick från restaurangen, väl uppe på kontoret blev hans ögon alldeles blodröda, hans näsa började rinna, han blev fläckig över kroppen, vår utbildade skulle ringa sjukvårdsupplysningen när jag frågade honom om han tyckte det var jobbigt att andas, och det tyckte han, så jag föreslog att vi skulle ringa ambulans istället. Han blev verkligen dålig, blev yr och förvirrad, sjuksköterskan i luren ville prata med honom men killen kunde knappt prata, jag tog luren från honom och bad dom skicka ambulans direkt, han började bli blå om läpparna, när jag skulle fråga honom hur gammal han var kunde han inte svara. Så vi blev rejält uppskakade allihopa, jag gick ner på gatan och mötte ambulansen, dom tog hand om honom och sen fick han följa med till sjukhuset. Senare på eftermiddagen ringde han tillbaka och kände sej bättre men dom ville ha honom kvar lite på observation. Stackars kille. Alla reagerar vi olika när det blir lite krisläge, jag har märkt förut att jag gärna tar kommandot, det är mitt sätt att reagera. Jag ville verkligen få sjuksköterskan i luren att fatta hur dålig han var, men hon hade redan skickat ambulans så det var ingen fara, jag såg ju hur han svettades och hade svårt att andas. Ja, vi pratade mycket efteråt, var inte helt lätt att fortsätta utbildningen men det gick. Det känns redan som man känner dom varandra väl, det är väldigt öppna trevliga människor.