Har köpt säsongens första tulpanbukett minsann.
Men vad jag njuter av vädret, idag har det varit varmt och skönt, jag köpte en glass innan jag tog tåget hem, klänning, bara ben och vi är i slutet av september. Hade faktiskt en väldigt trevlig lunch, jag hade den tidigt och det var bara jag och en man i lunchrummet så han satte sig hos mig. Vi är ju en stor arbetsplats och han jobbade med tåg och spårvagnar och han var så lättpratad, vi hade verkligen trevligt. En mindre rolig grej på jobbet är att en medarbetare inte orkar med telefonin så hen ska bara sitta och utreda. Jag blev mållös när jag hörde detta. Det innebär ju att det bara blir jobbigare för oss andra. Hur länge ska man orka? Bara sitta och utreda hela dagarna är ju hur skönt och avkopplande som helst. Det hade jag ju mått jättebra av. Det kanske jag ska föreslå också med tanke på mitt blodtryck? Att arbetsgivaren har gått med på detta har ju varit för alternativet att personen annars skulle bli sjukskriven. Nu är jag krass, men kanske borde man fundera på att jobba med nåt annat då?
4 comments:
Det lät som en riktigt trevlig lunch och visst är det trevligt att hinna sitta ner och prata.
Arbetsgivaren har ju ett ansvar när personalen av olika skäl inte hanterar situationen. På så vis är det bra men det negativa är så klart att det blir en ökad arbetsbelastning för er andra vilket varken är rätt eller gynnar er situation. Hoppas verkligen inte det blir alltför negativt för er för ni har det stressigt redan som det är...
Så vacker buketten är och även tulpaner gör sig bra i den fina vasen. Vädret har verkligen varit ljuvligt i dag. Bara att tacka och ta emot!
Önskar en god kväll nu!
Kram
Jo det är sant att arbetsgivaren har ett ansvar, men detta känns inte bra för oss andra. Det är nästan som att vara lärare men att slippa undervisa elever, det blir liksom en helt annan tjänst och att andra då får dra ett tyngre lass.
Ja detta väder får gärna fortsätta!
Kram
Vad roligt att få lära känna en annan person när det bara var ni i lunchrummet.
Det är inte lätt att hantera situationer där någon får medicinska problem av vissa moment på arbetsplatsen. Då håller man nog hårt i det arbete man har för att våga sig ut på arbetsmarknaden i det läget är nog inte det enklaste. Man blir inte direkt attraktiv. Inte heller får man sägas upp pga sjukdom så det kanske inte fanns något val för arbetsgivaren. Men jag har också varit med om att vi andra har fått ta en större börda för att en arbetskamrat fick besvär och det blev lite extra jobb. Men jag har ju också varit den som inte har klarat allt. Jag kände aldrig att det vändes mot mig och det är jag tacksam för. Det bästa vore nog att din arbetsgivare anställer någon mer för att underlätta för alla.
Kram
Ja du har helt rätt, vi behöver förstärkning för att resten av oss ska orka. Vi får se hur det blir längre fram. Jag vågar inte räkna efter hur många vi haft som börjat och slutat de här tre och ett halvt åren jag varit där. Vi är en sån liten grupp så det märks när folk är sjuka ofta, det blir sån belastning för oss andra. Vet inte om det är en generationsfråga också, ser på mina kollegor på bokningen där jag var innan, det är samma som stretar på och håller uppe hela verksamheten.
Kram
Post a Comment