Idag har jag och J skypat, det är alltid lika roligt att få se och höra honom. Han berättar lite om sina dagar på jobbet bl a. Företaget han jobbar på har 230 dotterbolag och finns i 33 länder. Det är ju väldigt roligt att jobba på ett så stort internationellt företag och tänk att en japansk man har byggt upp alltihop från noll. Dom har börjat med en sak på företaget, det ringer en signal på kvällen då ingen får jobba kvar. Man måste avsluta och gå hem. Dels är det väl kostnadsmässigt, att man inte vill betala ut en massa i övertid men även att man vill att personalen inte jobbar ihjäl sig, vilket annars förekommer i Japan. Att man driver sig själv så hårt att kroppen tar slut. Sen berättade han och skickade en länk att han blivit intervjuad av Kyoto kommun och nu finns på deras hemsida. Han fick berätta om att han kom dit och studerade på universitet och sen stannade kvar och fick jobb. Min lille J. Jag är så glad för hans skull. Jag förstår också att om man jobbar på ett sånt jätteföretag och bor i det landet så har man inga direkta planer att komma hem till Sverige. För gott alltså.Har åkt till graven där mina föräldrar ligger, där fanns lite nytt planterat nu. Det hjälpte tydligen att jag hörde av mig till min bror även om jag inte fått något svar. Sen åkte jag vidare till Nävlinge, det är där jag har mina rötter på mammas sida. När jag var liten var det ett fantastiskt äventyr att få komma till gården där hon vuxit upp och där min moster och morbror och min kusin bodde. Dom hade får, hästar, höns och påfåglar bland annat. Det var också spännande att vara där min mamma vuxit upp och jag märkte ju hur lycklig hon var när vi var där. Nu finns inte gården kvar i släkten längre, den har annars gått i generationer sedan 1700-talet. Jag var vid den lilla fina kyrkan och tittade på min morbrors grav och mina mormor och morfars grav. Det känns på något konstigt sätt som att komma hem när man är där, att jag kan känna min mammas glädje över den lilla byn. Jag vet att min pappa också tyckte om den orten, att han också kände sig hemma där.
Imorgon är det jobb tre timmar, sen är jag ledig två dagar. Idag är det faktiskt lite soligt väder så jag ska vara på min balkong i eftermiddag.
2 comments:
Så spännande för honom och bra jobbat. Förstår mer än väl att Sverige inte lockar så mycket då. Gott i alla fall att man kan skypa för det var verkligen ett bra sätt att hålla kontakten när barnen arbetade och bodde utomlands.
Ja utan att få se och höra sina barn hade det varit jättetufft att ha dom så långt iväg!
Post a Comment