Lördag

Igår fick jag träffa dottern min, hon kom som en virvelvind och försvann igen. Jag mötte henne vid tåget, sen var vi en stund hemma hos mig innan hon gick upp på stan för att fika och träffa en kompis. Tillbaka hos mig igen och sen gick vi upp på stan för att äta på Barbko, där var E och mötte oss. Efter detta gick vi hem till mig och drack kaffe och satt och pratade. Det var väl i påskas jag träffade lilla S senast, det känns i mammahjärtat att det går så lång tid emellan. Då ska vi inte tala om hur mycket det känns att ha J i Japan. Men så är det, barnen är ett lån innan dom tar sig ut i världen och man får vara glad över de tillfällen man får ses. Hellre lyckliga självständiga barn än att dom ska bo på samma gata och inte ha ambitioner i livet. Nu menar jag inte att det är något fel att barnen hamnar på samma plats som en själv, jag bara accepterar att mina barn velat ta sig ut och förverkliga sina drömmar. Ja, inte bara accepterar, utan är glad för deras skull. På kvällen kom så S:s pappa och hämtade upp henne och idag ska hon gå på sin fasters bröllop.