Thursday, June 22, 2017

Torsdag

Man blir lite nostalgisk när man ser en sån här bild. Man hade sina barn nära. Det var en lycklig tid men man insåg inte alltid det, det är jobbigt att vara småbarnsförälder, intensivt och dåligt med sömn. Jag var dessutom väldigt mycket ensam, både rent fysiskt och med ansvaret. Idag träffas man inte så ofta, båda bor långt iväg, Stockholm är inte så långt men det krävs ändå planering och tid om man ska kunna träffas. Japan ännu mer. Vi träffas aldrig vi tre, kommer inte ihåg sist det hände, måste varit tiden J var hemma innan han flyttade tillbaka, snart fyra år sen. Men man har bara sina barn till låns.

2 comments:

znogge said...

Ja, så är det verkligen! Man "ger dem vingar för att flyga och rötter för att växa" och då har man gjort ett gott jobb. Visst är det lite tråkigt när barnen inte bor i närheten men samtidigt så tror jag att det är ett gott betyg som visar att de har en grundtrygghet i sig.

När sonen bodde i Brasilien så tyckte jag det var väldigt långt bort så numera känns Stockholm som runt hörnet även om det är drygt sextio mil dit. Båda våra döttrar bor inom tre mils avstånd vilket känns väldigt bra. Men vår yngsta dotter kan även hon tänka sig Stockholm...

Denna midsommar har vi två av dem på besök medan äldsta fröken är i Kanada med sin man. Det unnar jag dem verkligen men visst var det mysigt när alla fanns på armlängds avstånd.

Vilken fin bild!

Kram och trevlig midsommarhelg!

ime said...

Tack 😊 det var vackert skrivet. Jag är så klart jättestolt att barnen har ambitioner och mål i livet. Och hellre lyckliga barn långt iväg än olyckliga hemma. Men det är vid helger som man hör andra fira med sina barn som det känns ledsamt att de är så långt iväg.
Kram och trevlig midsommar till dig också!