Wednesday, December 09, 2020

Onsdag


 Ett riktigt gammalt foto på mig.

Jag famlar efter ljuspunkter. Kom på en igår, jag har inte haft något jobbigt migränanfall sen i juni månad tror jag. Det är jag jättetacksam för. Annars är det ont om ljuspunkter. Jag börjar bli deppig. Veckorna ser likadana ut hela tiden. Bara gå upp tidigt, åka till jobbet, åka hem. Helgerna gör man ingenting på. Bara fixa hemma med tvätt och städning. Träffar inte någon att utbyta lite tankar med. Inget att se fram emot. Ja det låter hemskt gnälligt. Känner ingen vidare glädje på jobbet heller. Får bara försöka härda ut.

6 comments:

Znogge said...

Vilken fin bild på dig som liten!

Jag förstår precis hur du känner och här är det likadant. En ljuspunkt är dock att vi hämtar lilla S en gång i veckan för det är kvalitetstid. Hur som helst så är det i alla fall väldigt positivt att du inte har besvärats av migrän på så länge och jag hoppas att det fortsätter så.

Kram och god kväll!

ime said...

Tack ☺
Ja ni har lilla S som er ljuspunkt. Jag vet att det hade känts bättre om jag haft möjlighet att träffa mitt lilla barnbarn.
Jag både hoppas och tror att min jobbiga period med migrän är över och DET är en stor ljuspunkt.
Kram

Eva i Dalarna said...

Kan du inte prata lite med barnbarnet på Skype eller nåt? Bestäm en tid varje vecka så har du nåt att se fram emot.
Men säkert känns det bättre snart, det är ju sådär ibland, man ledsnar ur..så får man ta nya tag.

ime said...

Jo vi pratar regelbundet, men jag längtar såklart efter att få träffa honom på riktigt.
Jo det känns säkert bättre snart, det är ju en mörk tråkig tid även utan corona.

ibod11 - Ingrid said...

Du har en jättebra strategi för att försöka må bättre och genom att hitta ljuspunkter kan man komma ganska långt. Kanske räcker det inte riktigt men någon liten nytta gör nog den lilla glädje du hittar. Tyvärr är det deppigt för många men det är ju ingen tröst. Vi får hoppas och önska att det här snart ska vara över och så småningom blekna bort som ett trist minne.
Stor kram <3

ime said...

Ja det är deppigt för många och jag eller mina närmaste har inte drabbats av sjukdom. Många är svårt drabbade. Men ibland bara ledsnar man på allt.
Kram