Söndag

Nej det blir ingen Trädgårdsdag på Bäckaskogs slott för mig idag, det åskar, blixtrar och ösregnar. Så trist. Temperaturen har halverats sedan de senaste dagarna, från nära 30 grader till ca 14 grader just nu. Tvära kast. Så det blir till att ge sig på lite städning här hemma istället.
Tänker på de två dagarna jag har tillbringat bland en massa människor. Det är verkligen ytterligheter, utanför stormarknaden står en dam som säljer Faktum, tidningen för hemlösa och tiggare sitter där också. Samtidigt parkerar flera bilar som kör nercabbat och människor fyller sina kundvagnar till brädden. Hur kan det vara sån skillnad? Är det bara tur eller otur? Jag vet att det är väldigt lätt att hamna utanför samhället, säg att du går igenom en skilsmässa, hamnar i ekonomisk knipa, kanske förlorar jobbet. Då kan du plötsligt vara närmare den som säljer tidning för hemlösa än den som kör en dyr bil.
En annan sak, fick ett mail från Å igår, min väninna som har haft bröstcancer och precis avslutat sin strålbehandling. Hon är besviken på två vänner som hon räknat som riktigt nära, ingen av dom har haft tid med henne när hon varit sjuk. Tyvärr är det vanligt, jag läser ju Henning Mankells bok just nu, den sista han skrev. Han reagerade också på att människor bara försvann när han blev sjuk, medan andra människor plötsligt fanns där, människor som kanske inte var så nära innan men som plötsligt visade empati och var hjälpsamma. Det är så, i nöden prövas vännen. Jag skulle själv aldrig drömma om att försvinna om någon blir sjuk, det är väl då man ska vara extra noga med att höra av sig?