Måndag

J har drabbats av lite hemlängtan eller i alla fall längtan efter familj och vänner. Vi har pratat tre dagar i rad och det har ju aldrig hänt på de år han varit i Japan. Men det drabbar nog alla som är långt iväg. Han funderar på hur han skulle göra om han flyttade hem, hur det är att jobba på ett stort företag i Sverige, han har ju bara jobbat i Japan. Han har inga planer på att flytta hem så det är mest lite allmänna funderingar. Han jobbar ju på PR-avdelningen på huvudkontoret på ett stort japanskt företag som finns i så gott som hela världen. Hur omsätter man dom kunskaperna och erfarenheterna till att jobba på ett företag i Sverige? Han har ju unika kunskaper och jag tror om han skickade sitt cv till stora företag hemma och till rekryterare så skulle han säkert få napp. Det kan ju inte vara jättemånga i Sverige med just hans erfarenheter. Men det är som sagt inte aktuellt. Bara funderingar. Han kan känna att saker inte är lika lätt som när man var 20, han har drygt ett år till han blir 30. Nej, man kan inte bara välja utbildningar lika lätt, nu har han nog lånat klart när det gäller studielån, å andra sidan har han unika erfarenheter för att vara så pass ung som han är. Alla brottas vi med olika saker, jag kan se ett slut på mitt arbetsliv även om jag har över tio år kvar till jag är 65. Men jag känner ju inte för att utbilda mig fler gånger. Jag kikar ibland på andra jobb, trivs egentligen jättebra med det jag gör men det är ju för få timmar.