Det blev inte som tänkt

 Jag åkte upp till Stockholm i torsdags för en vecka sen och hade fyra dagar framför mig, äntligen lite mer tid så jag skulle hinna gå en del på stan som jag inte hunnit de senaste gångerna. Planen var att på torsdagen gå den vanliga rundan mot NK, vidare mot Norrmalmstorg, Biblioteksgatan, inom Stureplan och sen till Östermalms saluhall där jag inte varit sen den öppnade efter renoveringen som varade i flera år. Förhoppningsvis en tur genom Gamla stan innan jag skulle åka till Dante. På lördagen skulle han på kusinkalas med föräldrarna och då var min plan att ta mig ut på Djurgården. I själva verket hann jag bara låsa in min väska på centralen när jag kom fram, gå ut från centralstationen och när jag närmade mig Åhléns city gick jag över en trottoarkant, där vek min fot sig och jag föll handlöst. Skrapade båda knäna och min fot gjorde jätteont. En kille hjälpte till att dra upp mig, jag var lite chockad men tackade honom. Sen kunde jag knappt gå, det gjorde jätteont i foten. Fick kontakta S som tog sig från jobbet, vi tog pendeltåget till Sundbyberg och där fanns bilen . Vi körde och hämtade Dante på förskolan, fick berätta för honom att det nog inte blev något Skansen som planerat eftersom mormor skadat foten. Jag följde sen med och tittade på hans fotbollsträning, satt på gräset i en timme. När jag skulle resa mig hade jag hemska smärtor och anade att det kanske inte bara var en stukning. Jag kunde inte stödja på foten utan att det gjorde fruktansvärt ont. S rådfrågade en av K:s bröder som är läkare som rekommenderade närakuten. På fredag morgon åkte vi så till Karolinskas närakut. Fick träffa läkare, röntga och då såg dom att det var en fraktur på fotleden. Gips i tre veckor bedömde läkaren, men sa också att det kan ta lång tid att bli återställd. Jag har nu kontaktat ortopeden hemma på sjukhuset och ska bli kallad dit. Det kändes bättre när jag blivit gipsad och fått kryckor , men jag får äta  värktabletter, värst är det på morgnarna. Jag var också väldigt orolig över hur jag skulle kunna ta mig hem ensam med tåget. Jag fick boka om hemresan till tisdagen, jag behövde ju en plats till så att jag kunde ha mitt ben rakt. Fick reda på att jag kunde boka ledsagarservice så att jag blev följd från centralen i Stockholm till tågspåret, en jättesnäll kille bar mina väskor och följde mig ända in till min plats, jag var lite nervös över hur jag skulle kunna ta mig upp på tåget med gipsad fot men han sa att vi skulle hjälpas åt och det gick bra. Jag kunde inte ha mitt ben rakt fram för det var för långt avstånd, men en snäll tant bytte plats med mig så jag kunde ha två platser jämte varandra istället. Blev en ganska jobbig hemresa där jag inte mådde helt bra. När jag skulle gå av var det en lika snäll kille som var tågvärd som hjälpte mig med väskorna. På stationen mötte J mig och vi tog tåget hem till min hemstad och sen hade jag förbeställt en taxi hem. Det var en väldig lättnad att hemresan gick så bra, men jag är så väldigt trött i hela kroppen, helt slut. Jag har jobbat hemifrån nu två dagar, sitter med benet rakt och det funkar, men jag är trött. J har varit här några dagar och handlat till mig och hjälpt mig. Nu är han i Lund men kommer igen på lördag. E har också erbjudit sin hjälp. Det blev inte som tänkt med min vistelse där uppe men det är inte så mycket man kan göra åt det. Nu hoppas jag bara att jag blir återställd och inte får det jobbigt i sommar.