När man varit med om att tillvaron rämnar av olika orsaker, t ex en skilsmässa, är man kanske mer känslig för svek. Man tänker att de man har närmast, familj och vänner ska vara de som är mest mån om en. De är liksom meningen med allt. Inte nog med att jag upplevde att x-mannen blev min värsta fiende som bara ville mig ont, även min pappa och bror svek. Det var en väldigt tuff tid. De känslorna kan dyka upp igen av olika anledningar. Har man inte de som står en närmast känns mycket meningslöst. Tror att man kanske är känsligare också när man blir äldre. Jag fattar inte att jag orkade, ibland gjorde jag inte det heller. Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Tänk att det snart är juni månad. Min mamma hade födelsedag den 11 juni. Min mamma som alltid var mån om mig.
5 comments:
Jag tror att det känns extra hårt när det är människor som stod en nära som sviker, framförallt om det är nära släktingar. Ändå är blod inte alltid tjockare än vatten. En skilsmässa påverkar enorm mycket förstår jag och inte blir det bättre när ett ex blir till en fiende. Även om det kanske inte finns så många lyckliga skilsmässor så har man ändå delat mycket så nog vore det bra om det ändå utmynnade i en neutral relation kring barn och annat. Kanske är det så att man tänker lite mer på sådana här saker när man är lite äldre och har en annan livserfarenhet. Min ena kusin och jag kan diskutera mycket kring sådana saker och det är bra diskussioner tycker jag.
Önskar en god kväll nu!
Kram
Jag ryser när jag tänker på hur illa behandlad du blev och av de som borde vara de som stöttar och hjälper. Det är något jag aldrig har varit med om men jag kan föreställa mig hur ont det skulle göra och att det aldrig skulle försvinna helt. Klart att tankar och minnen kommer tillbaka men din mamma gav dig i alla fall ett helhjärtat stöd. Du var och är en stark kvinna som har klarat av allt ansvar du har lagt på dig själv. Men även om det kan vara bra att vara stark så behöver vi få vara svaga och i behov av hjälp ibland. Det är något jag har insett nu.Du kan vara stolt över hur du har hanterat och klarat allt på egen hand och den stoltheten måste få ta överhanden. Nu tror jag att du kanske kan hitta både stöd och förståelse hos dina vuxna barn och hos någon vän. Det hoppas jag.
Många varma kramar <3
Det stämmer, blod är inte alltid tjockare än vatten. Det är bra när man kan diskutera såna saker med någon man har förtroende för. Jag tänker mycket på min mamma och allt var inte lätt för henne.
Kram
Ovanstående var till Znogge
Ingrid: jag har haft samtalsstöd vid flera tillfällen och det har såklart hjälpt. Jag har ingen kontakt med min bror längre och det har jag inte haft på 16 år. Det är faktiskt inget jag saknar, jag bara konstaterar det. Tack för dina fina prd.
Kram
Post a Comment