Idag ska jag och min bror till begravningsbyrån och efteråt ska vi träffa prästen. Det är mycket tankar och känslor som snurrar i mitt huvud. På något konstigt sätt känns de här sju åren som mamma bott på hemmet utraderade och jag tänker mycket på henne som frisk. Det kanske inte är konstigt egentligen, det är ju trots allt många många år som hon var sig själv.Jag jobbade i Älmhult igår, jag hade svårt att koncentrera mig. Men det känns färdigjobbat där för mig, kändes inte bra alls igår.
2 comments:
Vet inte vad jag ska skriva. Väldigt ledsamt att du mist din mamma!
Skönt att din dotter var med dig hos henne. Vet av erfarenhet att det känns bra att ha sina barn med när något sådant händer. Man har liksom tröst i dem, eller hur?
Marie
Ja du har rätt. Det är skönt att ha något av barnen nära nu.
Post a Comment