Jag är så himla stolt över mina barn. Först och främst för att dom är empatiska, godhjärtade människor men även över vart livet tagit dom. Eller rättare sagt, deras ambitioner för att nå någonstans i livet. Och det har verkligen inte varit gratis, dom sliter båda hårt för att vara där dom är. Bilderna får symbolisera platserna där dom är just nu. J är i Tokyo för att han har ett helt gäng kompisar hemifrån som är där just nu, det är ledighet i Japan och då har dom passat på att stråla samman. Det är så underbart roligt att se bilder på fb som läggs upp av hans kompisar och en av dom skriver en blogg också om deras besök. Det är självfallet stor glädje för J att få dit sina kompisar som är lika Japanfrälsta som han är, det är faktiskt andra gången dom är där och hälsar på. J har jobbat drygt ett år nu på ett japanskt företag i Kyoto som ende västerlänning på deras huvudkontor. Han lever sitt drömliv varje dag. Lilla S är i Stockholm, hon är klar med sin juristutbildning om ett antal veckor, tar sin examen i juni. Sista terminen gör hon en praktik på 10 veckor på en stor tingsrätt och lever också sitt drömliv, får praktisera sina kunskaper samt bo i den staden hon vill och där flest jobb finns för jurister. Det som egentligen gör mig mest förundrad är båda barnens klara och starka målsättning, S har sedan hon var typ 12 år velat utbilda sig inom detta. J provade på ett par utbildningar och hoppade av innan han gick in stenhårt för sin dröm. Och jag är så glad och tacksam att båda verkligen gick in för att förverkliga sina drömmar.
No comments:
Post a Comment