Idag hade vi besök av en man som är en van färdtjänstresenär. Han är blind och har ledarhund och har åkt i många år. Jag bävade lite för mötet. Han berättade hur han som kund upplever det och kom med tips. Han började med att berätta att han är blind efter en trafikolycka som hände för snart 40 år sen. Då var han 19. Anledningen till att jag bävade lite för mötet var att hans lillebror dog i olyckan och det var min klasskompis. Han blev bara 16 år. Vi hade precis börjat gymnasiet. Så vi hade först gått ihop hela grundskolan och sen var det han, jag och en kille till som hamnade i samma klass på gymnasiet. Det var såklart chockartat när det hände. Storebroderns flickvän dog också. Väldigt tragiskt för föräldrarna. De hade ett företag som bröderna var tänkta att ta över. Att träffa honom idag gav väldigt mycket för oss allihop och kanske mest för min del. För han var en väldigt positiv och glad människa. Som bara såg möjligheter och inga hinder. Han nämnde att hans bror och flickvän dog och då berättade jag för honom och dom andra att han gått i min klass så vi pratade lite om honom då. Han berättade att han skulle bli säljaren i företaget för han var så glad och lättsam. Det var precis så jag mindes honom. Han tyckte det var roligt att jag berättade och det blev lite snack om andra människor från orten. Det här blev verkligen en speciell dag.Imorgon ska vi ha en heldag med introduktion för nyanställda med föredrag av en massa människor och det bjuds på lunch. Lite skönt med en mellandag, vi har bara suttit och övat på bokningar nu många dagar. Igår var det politiker på plats som invigde den här enheten och pratade med oss, det var journalister och fotografer också med så idag är allt i tidningen.
6 comments:
Vilken tragisk olycka men samtidigt positivt att den överlevande brodern gått vidare i livet. Kan tänka mig att det var ett starkt och speciellt möte.
Kram
Ja jag är glad att fått träffa honom och höra hur hans liv blivit.
Kram
Ja, det är inte underligt att det var nervöst inför det mötet. Men jag tror att det var bra för dig att få träffa honom och säkert bearbetades en del som legat gömt. När jag hör om sådana livsöden funderar jag på om jag skulle ha klarat av att vara lika positiv i samma situation. Det är skillnad på att mista ett av sina sinnen och att vara med om det som jag har varit med om. Men hur man skulle reagera kan man inte veta om man inte hamnar i den situationen så det är ingen mening med att spekulera. Jag är i alla fall glad för hans skull att han har kunnat gå vidare och med en positiv livssyn :D
Kram
Ja jag tänkte mycket på min klasskompis igår och trots att det är 40 år sen ser jag honom så levande framför mig. Det kändes både sorgligt och hoppingivande att träffa hans storebror.
Kram
Hej,
Vilken historia! Jag förstår att mötet måste ha varit känslomässigt. Men tänk hur det är när man träffar människor som den blinda mannen och inser att de är så positivt inställda till livet och ser en massa möjligheter. Det sätter liksom livet i perspektiv för oss andra friska seende och lyckligt lottade människor. Man skall fasiken inte klaga!
Kram och ha det gott och hoppas det blir bra på jobbet nu när du börjat jobba på riktigt! :-)
Anneli
Nej man har verkligen inget att klaga på. Jag tror vi alla fick en tankeställare. Han var mer positiv och levnadsglad än många fullt friska människor.
Kram
Post a Comment