Sorgens dag

Idag är det en sorgens dag. Min stora idol Marie Fredriksson har gått bort. Jag älskade hennes musik, speciellt skivorna hon släppte innan Roxette. Jag minns speciellt låten Sparvöga som var ledmotiv till en tv-serie, jag såg den på tv och min son J låg i en korg och sov, bara någon månad gammal. Jag brukade vara ensam den kvällen, minns att J:s pappa var iväg på något. Dessutom fick jag beskedet att en tidigare vd från tidningstiden också gått bort. Han var den bäste. Rolig och briljant på flera sätt och en mästare att få med sig personalen. Han uppskattade oss säljare och tyckte att vi värda bra lön. Minns ett tillfälle när vi hade problem med bilarna, det fanns helt enkelt inte företagsbilar lediga när vi skulle åka ut till kunder. En gång fick jag och Å nog och tog hissen högst upp i tidningshuset och gick in i hans fina rum och berättade att vi inte kunde åka ut till kunder vi avtalat tid med. Det hade vi inte vågat göra om det varit vår förra vd. Men han tog fram sina bilnycklar och lämnade över dom och erbjöd oss sin egen bil, en stor Chrysler. Jag tog emot dom men lämnade dom raskt över till Å. Sen tog vi hans bil och Å körde mig till min kund och körde sen vidare. En annan arbetskamrat hade sett henne sen körandes i den stora bilen. Hon är rätt liten och jag kan fortfarande se framför mig när hon kom körandes i den stora bilen. Vi har väldigt många minnen från en massa saker vi har fått uppleva. Men det är sorgligt att han inte finns längre.