Lördag

 

Sol och blå himmel ute, härligt. Har varit ett par ärenden på stan, köpte en bukett blommor till mig själv. Vi har flera fina blomsteraffären i stan, idag blev det Jaffablommor. Dom har sån underbart fin lokal så bara det gör att det är ljuvligt att gå in där.

Nu i mars är det 11 år sen jag köpte min lägenhet. Jag trivs bra men kan sakna mitt hus emellanåt. Det var så fint och härligt med större plats. Men det var för jobbigt att sköta själv. Jag hade bestämt mig att vara kvar till lilla S tog studenten sen sålde jag det. Jag saknar magnoliaträdet, vi brukade sitta och fika under det när det blommade som finast den 15 maj när S hade namnsdag. Nu brukar jag gå och fota ett magnoliaträd här i stan när det blommar. Det går bra det också.

Torsdag

 Det kändes bra att komma till jobbet i tisdags men konstigt också, det var ju en hel månad sen. Men sen var det skönt att jobba hemifrån igen. Igår fick jag dock de här synrubbningarna igen. Det hände igen när jag satt och stirrade på skärmen. Plötsligt kan jag inte se ordentligt. Satt i lite längre än förra gången men plötsligt försvinner det igen.  Jag är ju listad på en privat vårdcentral och ringde dom och fick en tid på eftermiddagen. Läkaren tycker det låter som ögonmigrän men skrev en remiss till sjukhuset för säkerhets skull. Samtidigt lyssnade han på hjärtat som lät bra men blodtrycket var skyhögt. Var ju med om det för två år sen i samband med en urinvägsinfektion. Då fick jag gå och kolla det några gånger till, det var bättre sen men låg lite på gränsen. Jag vet vad som gäller, ingen rökning (det gör jag ju inte) mindre alkohol (det nyttjar jag knappt alls) röra på sig mer (det är jag inte jättebra på) gå ner i vikt (inte heller min starka sida). Jag ska kolla det igen nästa vecka och det blir förmodligen medicin. I morse gick jag faktiskt en runda vid 7-tiden. Jag vaknade tidigt och har mer tid på morgonen nu när jag inte behöver stressa iväg till ett tåg. Men jag har ju en tendens att stressa, det är så svårt att ändra på. Idag har jag försökt djupandas och ta det lite lugnare. Vet inte om jag lyckats.

Coronatrötthet

 Jag känner en stark coronatrötthet nu. Det är så himla tråkigt att inget kunna göra och ingen träffa. Man behöver träffa andra människor och få lite energi. När jag gick och handlade i fredags träffade jag på L, min första chef i butiken och jag tycker så mycket om henne. Vi höll kontakten länge men nu var det ett tag sen. Men det räcker att prata en stund för att bli glad och energifylld. Vissa människor klickar man så himla bra med. Man behöver ju också miljöombyte. Nu är jag hemma 7 dagar i veckan. Försöker gå ut varje dag, nu ser vädret ut att bli bättre framöver med plusgrader och ljusare längre på dagarna. Jag såg vintergäck igår på det stället där jag också såg snödroppar. På tisdag ska jag jobba på kontoret, administratören ska vara ledig. Kanske blir det bra att bryta av en dag och åka iväg.

Vinterland igen

 Det är mycket bättre att köpa rosor som snittblommor än tulpaner. Tulpaner slokar efter några dagar trots att jag gör allt man ska. Skär av stjälkarna, låter dom stå med plasten på en timme, kallt vatten. Nä inget hjälper.

Idag vaknade jag upp till ett vinterlandskap igen, hade snöat hela natten. Men redan söndag spås det bli 10 plusgrader. Det gillar jag!!

Annars sitter jag här i mitt kök med datorn på köksbordet och kämpar på.

Kluven

 Jag började städa lite här hemma efter frukost och dusch. Åt en tekaka till lunch, tänkte läsa lite för att sen gå ut, solen skiner. Men jag somnade i soffan och sov i 11/2 timme. Jag sover bra på nätterna, ändå kunde jag sova så här mitt på dagen. Så jag kom inte ut idag. Jag är jättetacksam att jag kan jobba hemifrån men det är ett konstigt liv att leva. Jag är hemma 7 dagar i veckan, träffar inga förutom J som har sina föreläsningar digitalt hemma hos mig. Det gör nånting med en att vara så här isolerad. Det här med corona är så tröttsamt. Jag vet att administratören ska vara ledig några dagar i slutet av februari. Jag vet inte än om jag ska jobba på kontoret då eller om det blir någon annan. Jag hoppas jag slipper. Men jag kan ändå sakna att jobba ihop med andra människor. Så kluven man är. Det här blev inte precis något sammanhängande, men livet känns underligt nu.

Blir nog vår i år med

 

Jag gick en liten promenad och såg snödroppar på ett ställe där jag brukar hitta dom tidigt. Glädjen är stor, det blir en vår i år också! Vi fick också besked idag att vi jobbar hemifrån t o m 30 april, kan såklart förlängas. Det känns skönt att dom ändå ger besked. Då borde det ju vara vår! Längtan efter vår blir bara starkare för varje år. Vi har också fått lämna önskemål om sommarsemester!! Vilken lycka!!

Längtar efter vår

 Tror det är femte veckan jag jobbar hemifrån. Allt flyter liksom ihop. Ute är det iskallt och jag längtar efter vår, lite varmare väder och att få plantera penséer. Läser om vaccineringen och hur Sverige inte verkar lyckas med mycket i den här pandemin. Vårt grannland Danmark har däremot hållt sig framme och ligger på andra plats i hela EU efter Malta med att ha lyckats komma igång med vaccineringen. De har inte lagt ansvaret på regionerna utan det sköts centralt. Här i Sverige finns det regioner som ännu inte ens har en plan för hur de ska lägga upp vaccinationen. Det måste bli många lärdomar som ska dras efter detta. Bara det inte blir ett politiskt käbbel enbart utan att det verkligen finns en vilja att gå igenom allt som gått snett. 

Veckorna bara går

 Två som fått det bra under pandemin är ju mina katter. Dom har sällskap dygnet runt nu. Annars händer det absolut ingenting. Jag är tacksam att jag kan jobba hemifrån men det är som ett vakuum. Jag är i min bostad dygnet runt, den enda jag träffar är J. Men vi har förstås avstämning varje dag via teams så då pratar vi lite mina kollegor och chefer.

En sak i veckan var lite läskig. Jag fick plötsligt synrubbningar och såg fläckar framför ögonen, såg inte hela bokstäver. Jag fick logga ur en stund, det gick inte att jobba. Jag skrev till mina kollegor och berättade. Det gick över efter en liten stund men jag hade som spänningshuvudvärk resten av dagen. A, min kollega, tjatade på mig att jag skulle kontakta 1177.  Jag kom på att jag har en app och där skrev jag och blev uppringd av en läkare som ställde flera frågor. Han tyckte inte jag behövde oroa mig eftersom det gick över. Kommer det igen ska jag söka läkare. Men jag  tror det beror på att man sitter och stirrar i skärmen hela tiden. På jobbet pratar man några ord med kollegor, rör sig lite mer och låter ögonen vila på något annat. Jag tror inte det är nyttigt att jobba som jag gör nu. Måtte det bli bättre pandemi-tider.