Det är tungt att läsa Elisabeths blogg, jag har följt henne länge nu. Hon är sjuk i cancer och har tre barn, varav den yngste, Joel, är cp-skadad. Hon har nu kommit till stadiet att man inte längre har någon behandling för henne. Hon är en otrolig fighter och en har en kämparglöd som är makalös. Det gör att man får perspektiv på tillvaron, tänk vad många som gnäller för saker som egentligen inte betyder nånting. Jag tillhör säkert den skaran ibland men försöker tänka positivt. Idag är det molnigt och kallare ute. Jag verkar ha något så ovanligt som en ledig helg, kan behövas, jobbade alla helger i april. Åker förmodligen ner till Lund imorgon, hade tänkt bjuda hem E ikväll men hon är på väg till Stockholm igen, åh... skulle jag också ha velat!