Jag har funderat på varför det händer mig så ofta att jag hamnat på arbetsplatser där jag känner att jag inte passar in. Tänker på de sista åren på tidningen när jag jobbade som mediesäljare. En stor orsak till att jag slutade var att jag inte stod ut med kulturen där från en del kollegor. Att man bytte tjänster från tidningen mot prylar till sig själv t ex. Att man skodde sig. En del av oss slog larm men det hjälpte inte så vår misstanke var att även cheferna var inblandade. När det gäller där jag är nu så kom det ju ett gäng nya för snart ett år sen. Flera av dom har ju helt ärligt varit en misslyckad rekrytering. Här handlar det om så enkla saker som att komma i tid och att jobba när man är där. Men även saker som att jobba enligt dom rutiner vi har, att göra rätt mot kunderna. Trots att våra chefer säger hur det ska vara så struntar man i det, vilket drabbar både oss som får reda ut allt och såklart kunderna. Jag är så otroligt trött på det. Hade jag inte fått jobba hemifrån så mycket som jag gör hade jag inte orkat. För då kan jag i alla fall koncentrera mig på det jag gör. Jag tycker ändå att hon som är min chef är bra fast i torsdags hände en sak som gjorde mig jättearg. Utan att gå in på detaljer så blev det en lång mailkonversation och jag berättade saker som jag inte sagt tidigare. Jag har ändå varit rak och öppen med mina åsikter och slagit larm tidigt. Men jag inser nu att det här kommer inte att förändras. Jag behöver hitta en strategi att orka. Jag vet bara inte hur. Det är då jag känner att jag inte passar in. Det är så lätt att säga att man ska byta jobb, det är svårt i min ålder och det finns saker som är bra med att vara anställd där. Det är en seriös arbetsgivare med ordning och reda när det gäller arbetstider och löner t ex. Jag har haft arbetsgivare som inte betalt ut lön i tid och fel lön och där man fått jobba hela dagar utan rast att äta. Som i butiken t ex, att få stå upp och ta en tugga av maten när där inte var en kund inne. Ni hör, det finns så många oseriösa arbetsgivare.
Jag har aldrig längtat efter att få sluta jobba men senaste tiden har jag känt så, att jag ärligt är så trött på det här att jag kunnat lägga av.
8 comments:
Vilken jobbig känsla att ha och på något vis är det kanske inte hållbart i längden. Arbetet är en så stor del av tillvaron att det ändå måste bygga på en övervägande positiv känsla för att man ska må bra. Sedan får man också väga in att det är en bra arbetsgivare och att det går rätt till med löner, arbetstid och annat. Tyvärr är det inte helt lätt heller att hitta något nytt. Egentligen så är det ju tokigt om du skulle välja att sluta för att vissa andra senare anställda inte fungerar som de ska. Hoppas att det löser sig på ett bra vis.
Kram
Nej det känns inte som hållbart i längden. Jag tror heller inte att det kommer att förändras. Jag får istället försöka hitta en strategi där jag kan stå ut. Det är det jag funderar mest på nu. Jobba hemifrån är en bra strategi men jag måate ju vara på kontoret också.
Kram
Jag kan absolut identifiera med det du skriver. Man klarar bara av sådant som inte går rätt till en viss tid men sedan hissar man bull-shit flaggan och säger från. Man kan liksom inte låta bli. Och när man sedan slår larm och säger ifrån så blir man ett problem för då kan det hända att chefer får lov att göra något åt saken och då kan det bli jobbigt.
Jag har sagt till min chef att jag inte ens passar som lärare egentligen. Jag älskar mina elever och mina ämnen, men skolan är en institution och jag gillar inte alltid hur vissa beter sig och hur saker och ting går till.
Jag förstår din längtan efter att sluta jobba. Hur gammal är du? När kan du gå i pension? Jag skall fylla 53 och kunde jag så hade jag slutat jobba igår, typ.
Ha det gott, hoppas att saker och ting reder ut sig. Håll i och håll ut. Låter lite som om att du öppnat dammluckorna gällande något på jobbet.
Varm kram,
Anneli
Fy vilken jobbig sits. Finns det ingen högre chef som du kan lyfta problematiken om du inte får gehör för det du säger. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig med jobbet. Låter verkligen tufft.
Anneli: jag har faktiskt slagit larm, gjorde det ganska snabbt. Det var som att befinna sig i en högstadieklass när det gällde beteende och volym, det tog dom på allvar och flyttade på en person. Men det har ju tillkommit en massa andra saker och chefen vet det mesta. Jag tycker det är tråkigt också att vara en som säger ifrån hela tiden.
Jag fyller 59 i år, har inte möjlighet att gå i tidigare pension och jag vill nog inte det heller. Jag blir bara så trött på allt emellanåt.
Kram
Hanna: jag är inte så sugen på att gå till högre chef. Jag har bra kontakt med närmsta chef och hon tar det på allvar, men det är svårt att komma tillrätta med.
Jag förstår dina känslor och tankar och den besvikelse du måste känna över att det blev så här. Tänk vad glad du var när du fick det här jobbet och allt såg så ljust ut. Du har fått kämpa med alla möjliga svårigheter pga personalbrist, oseriösa arbetskamrater etc och till slut är det inte underligt om du får nog. Men samtidigt är det inte alls lätt att byta jobb, även om du säkert skulle få väldigt bra betyg från nuvarande arbetsplats. Du verkar ha gjort allt du kan utan att komma någon vart och kanske är det bäst att bara stänga av och sluta försöka. Men det gör inte att du trivs bättre. Vilken rävsax du är i. Det går inte att ge några bra råd och du har säkert tänkt igenom alla möjligheter redan. Jag kan bara hoppas att det på något sätt ska bli bättre.
Stor kram <3
Tack Ingrid. Det känns bra att kunna sätta ord på det man går och tänker på. Där är bloggen jättebra för man får lite input av kloka människor. Det bästa här är nog att försöka stänga av, men det är verkligen inte lätt. Det är i alla fall bra att jag kan jobba hemifrån en del.
Kram
Post a Comment