Pratade med min närmaste chef idag, han skulle kolla upp hur snabbt dom kan släppa mej, han återkom aldrig, men hoppas jag får veta på måndag. Det blir ännu färre tjänster än väntat kvar på IKEA så jag kan inte tacka nej till ett annat jobb, det är bara att inse. Och jag känner nånstans att min tid där börjar ta slut. Vid kvart över sju ikväll ringde dom från Ronneby och skulle lämna tiden som jag ska jobba imorgon. VA??? Det är ingen som frågat mej om jobb imorgon, det är inte min helg heller. Så jag sa nej, inte vanligt från mej, men jag måste vara ledig någon lördag och hade jag fått veta i tid hade jag såklart jobbat, men sent en fredag kväll känns det inte ok. Någon har missat att ringa och fråga mej.
När jag körde hem ikväll blev jag omkörd av en bil som sen körde framför mej ett tag, plötsligt bara försvann billyktorna. Jag såg att bilen stod vid vägkanten, det var en 110-väg och plötsligt fick jag för mej att dom krockat med en älg, såg nåt som flaxade liksom och jag blev jätterädd, trodde på allvar att jag skulle få stanna och se en älg över taket på deras bil, men det var flera människor som stod och vevade på armarna utanför bilen och jag stannade, vevade ner rutan och då frågade en man på danska om han kunde få åka med mej till närmaste bensinstation. Jag tvekade ett par sekunder, en ensam man sent och mörkt.... men sa ja, sen bultade hjärtat när han satt sej i bilen, tänkte för mej själv att jag inte är klok som låter en främmande man stiga in i min bil och åka med. Men han var ofarlig... hans bil hade lagt av helt, den bara dog, och hans familj satt kvar, jag frågade nämligen vad det var för människor som var kvar. Han fick åka nästan två mil med mej innan vi kom till en bensinstation, han tackade så mycket men det var rätt skönt när han klev av.