Torsdag

Idag har jag varit hos veterinären och fått hjälp med Tildas päls. Hon har mycket tovor, jag håller och veterinären rakar. Passade på att få hennes klor klippta också, hon är helt stilla och säger inte ett ljud. Sån är hon minsann inte när jag ska klippa klorna på henne. Efter vi var klara åkte jag till Valje och köpte varmrökt lax, så gott. Har också passat på att köpa lite påskliljor och penséer som jag tänkt plantera till balkongen. Det är kallt och blåsigt ute så tror jag väntar med att plantera till imorgon.
Det slog mig när jag tog en sväng till Sölvesborg att jag kommer att bosätta mig där när jag går i pension om det inte blir Stockholm. Jag vill bo vid havet. Att jag bor där jag gör nu är mest för att det är lättare att pendla till jobbet härifrån, men jag saknar naturen och närheten till havet. När jag har slutat jobba ska jag köpa mig en bil igen så jag har större frihet och kan ta mig till alla fina ställen i Sölvesborg.

Reflektioner

Då är jag ledig tre dagar, behöll mina semesterdagar trots att J inte kom hem. Idag ska jag äntligen få akupunktur, det är två veckor sen sist. Var ju sjuk förra veckan och i måndags blev det något spårfel så vi fick gå av tåget i Vinslöv och vänta länge så jag fick ringa och boka av tiden. Har haft en del huvudvärk senaste veckan så jag hoppas jag får god effekt idag. Igår hade vi en rolig avslutning på dagen, vi skulle ha teambuilding och det innebar att vi delades in i tre lag och hade en På spåret-tävling i skånsk tappning. Vi var några riktiga vinnarskallar och mitt lag vann. Jag har alltid devisen att det viktigaste inte är att ha roligt utan det viktigaste är att vinna haha! Vi fick i vinst en varsin kanin i choklad plus en halv meter stor kanin gjord i choklad! Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med den, men vi bestämde att den fick vara kvar på jobbet så får vi bjuda på den.
Jag som alla andra längtar efter normala tider, april månad börjar idag. Jag längtar efter vårkläder, ljumma dagar och att vara ute mer. Men jag slås av hur olika vi ser på det här. Man kan läsa långa blogginlägg om hur orättvist behandlade en del känner sig för att folk reagerar på att man åker till sina fritidshus på mindre orter. Man kommer med långa förklaringar att man måste se till sitt hus och sin båt (absolut viktigare än människors hälsa) man är fullt frisk (idag ja, men imorgon?) man väljer att åka denna helgen och inte till påsk (smittar man lättare till påsk?) och såklart kommenteras det friskt att man naturligtvis gjort rätt. "Människorna på orten brukar minsann vara välkomnande i vanliga fall" och sen slutar man med att man fick öppna en flaska champagne och trösta sig. Och beklaga sig att man inte kan åka till huset i fjällen heller. Jag saknar ord. Dumheten slår nya rekord i dessa tider. Rikast är dummast? Eller är man så totalt oförmögen att ta in vad som händer i vårt samhälle? Jag blir på riktigt rädd.

Söndag

Idag fick jag höra en rolig nyhet, vill gärna skriva om det i dessa jobbiga tider. Jag känner att det vi går igenom nu kanske påverkar en mer än vad man är medveten om. Jag tillbringar mycket tid för mig själv när jag är ledig. Jag är inte världsbäst på att hålla igång vänskapsrelationer men E och jag brukar träffas något sånär regelbundet men det var nog en månad sen nu. Jag har inte känt mig helt kry och inte hon heller och nu har jag varit hemma en hel vecka utan några sociala kontakter. Jag hoppas kunna jobba imorgon sen har jag tre sedan tidigare inplanerade semesterdagar eftersom det var meningen att J skulle varit hemma nu. Men nu åter till den roliga nyheten. Jag hade lite kontakt med T som jag jobbade ihop med i butiken. Hon berättade lite kryptiskt att hon skulle vara hemma från sitt jobb efter sommaren (hon bytte också jobb efter jag slutat) och nu väntar hon barn! Och inte bara ett, utan två!!! Dom ska få tvillingar!! Vilken nyhet, dom har en liten tjej som är fyra. Det var ingen självklarhet att dom skulle ha barn, hennes kille har haft en tråkig uppväxt så han ville från början inte ha några egna. Sen fick dom sin lilla tjej. Förra sommaren var vi ute och åt och då berättade hon att hon gärna ville ha ett barn till och att övertalning pågick och nu blir det två på en gång!! Så roligt!

Trött på det här

Nej men nu tycker jag det börjar bli tråkigt. Det är som det nu först gått upp för en att detta kan hålla på länge till. Flera månader. Inget kan vi göra för att slippa och ingen vet egentligen något, det är bara gissningar. Jag har varit hemma hela veckan med en förkylning och sen ett migränanfall from hell ovanpå det. Ja men varför inte. All skit på en gång. Inget känner man för att göra heller. Våra semestrar är klara inför sommaren. Hoppas man kan hitta på nånting, jag har inte planerat något men jag vill gärna träffa Dante och vill gärna åka till Stockholm. Det finns såklart dom som har det värre, jag och mina nära och kära tillhör inte någon riskgrupp. Så jag hoppas vi klarar oss igenom allt.

Världen är upp och ner

Har känt mig lite förkyld några dagar, gick upp i morse när klockan ringde och gjorde kaffe. Men nej, jag är inte pigg så jag gick och la mig igen. Skickade sms till min chef, sen har jag faktiskt sovit mycket idag. Är mer som en vanlig förkylning, så jag tror inte det är corona. Men lika bra att lyda alla rekommendationer och stanna hemma. Jag skulle fått akupunktur också idag, ringde sjukgymnasten så jag fick en tid torsdag morgon istället. Känner jag mig inte bättre så får jag boka av den. Jag gjorde en jättegod färsgratäng igår med penne, vit sås och riven ost så mat har jag hela veckan om det skulle bli att jag inte går ut.
Till helgen skulle J kommit hem, vi har alla längtat så mycket. Han tycker det är tufft, skulle ju fått träffa alla och dessutom skrivit högskoleprovet. När corona började härja var jag lite rädd för att han skulle bli sjuk men nu är Japan mindre drabbat än Europa. Inte trodde jag att det skulle bli värre här hemma. Som läget är nu måste man sitta i karantän om man kommer från Europa och vill in i Japan. J skojade lite att han i så fall får ta in på ett billigt hotell i Köpenhamn i två veckor innan han åkte hem. Då visste vi inte att Danmark skulle stänga gränsen och att man inte skulle kunna flyga från Kastrup. Världen har verkligen blivit upp och ner. Inte vet jag heller när jag får träffa Dante nästa gång. Vi avråds att åka till storstäder. Kanske om allt lugnat ner sig att jag får träffa honom till sommaren.

Lördag

Livet lunkar på, personligen märker jag inget av det världen går igenom. Det är lite färre människor på tåget, många sjuka på avdelningen jag var på innan, jag vet inte vad som fattas dom, där har ju alltid varit mycket sjukfrånvaro. Chefen för trafikledningen är hemma med hosta och feber, vi brukar äta frukost ihop på jobbet, men inte kan man bli orolig för det. Såklart lider jag med de som är drabbade, antingen av viruset eller följderna av det. Det är galet att ett virus kan ge dessa ekonomiska följder, men jag undrar om människor klarar av att sitta hemma hur länge som helst. Kreativiteten är stor, fika- och matställen kör hem beställningar till dom som vill, allt för att överleva.
Akupunkturen är jag jätteglad att jag provade på. Har inte haft huvudvärk på hela veckan, då ska man jämföra med huvudvärk så gott som dagligen i snart tre månader. Helt otroligt.
Idag köpte jag en rosa hortensia, behöver lite vackert att titta på. Dom brukar vara svåra att sköta, får se hur länge denna överlever.

Läget

Igår fick jag min andra akupunkturbehandling, låg lite längre med nålarna. Jag blir väldigt avslappnad och sjukgymnasten tyckte det lät väldigt positivt att jag inte behövde ta huvudvärkstablett på två dagar efteråt första gången. Effekten brukar dessutom sitta i längre för varje gång man får behandling.
Nu har det pratats om att även vi ska kunna jobba hemifrån om läget blir värre. Tydligen ska det gå att koppla in telefonin i ens mobil. Även om vi inte är lika akut viktiga som bokningen så klarar man ju inte sig helt utan oss. T ex skickar vi ju ut blanketter till människor som vill ansöka om färdtjänst och hjälper vårdpersonal med intyg och liknande. Det är en väldigt konstig och overklig situation. Undrar hur utvecklingen blir den närmaste tiden.

Overklig känsla

Det börjar kännas lite overkligt. Igår kom beskedet att högskoleprovet som skulle skrivas den 4 april ställs in och Danmark stänger sina gränser. J som skulle komma hem från Japan sista helgen i mars, något högskoleprov blir inte av, hans planer att börja plugga till hösten verkar gå om intet. Lite konstigt att ställa in tycker jag, man får ha sammankomster för 500 personer. Han skulle ju desssutom flyga till och från Köpenhamn och nu verkar ingen veta om man kan komma till/från flygplatsen. Det känns galet. Den ekonomiska situationen verkar bli värre än virusets framfart. Ett virus som visserligen är väldigt smittsamt men som de allra flesta tillfrisknar från. Folk köper på sig saker som om dom tänkt vara isolerade i ett år. För J:s del är det kanske klokt att vara kvar i Japan ett tag, de har inte alls den spridningen som Europa har. Och förhoppningsvis kan högskoleprovet skrivas i oktober. Han var lite sugen på att åka hem i alla fall nu men det verkar inte helt lätt att genomföra. Jag hade såklart sett jättemycket fram emot det också. Tänk, när han planerade detta kunde man väl aldrig tro att man skulle hamna i en pandemi.

Akupunktur idag

Idag har jag fått min första akupunkturbehandling. Jag var ganska lugn och det kändes inte alls när hon satte nålarna. Jag fick nålar i nacken, lite längre ner, i huvudet och i händerna. Första gången skulle jag ligga i 25 minuter och jag ville gärna att sjukgymnasten var kvar hos mig eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera. Men allt gick bra. Jag ska gå två gånger i veckan först och sen göra en utvärdering efter de fyra första gångerna. Det ska kännas en förbättring då om jag ska fortsätta. Jag hoppas mycket på detta. Hon har utfört akupunkturbehandlingar i 24 år och det har varit 3-4 stycken som inte fått effekt.
Ja sen är det det här med corona som alla pratar om. Visst är det lite olustigt men jag går inte omkring och oroar mig för egen del. På jobbet har det blivit lite restriktioner. Vi är ett stort hus med många anställda och nu får inga komma in på vår våning mer än dom som jobbar där. Bokning av färdtjänst och sjukresor räknas som en samhällsviktig funktion och man vill inte att de ska bli sjuka som jobbar där.
Fredag imorgon, veckorna går så fort.

Konstiga drömmar

Det är så konstigt att jag drömmer om mitt hus så ofta, varje vecka händer det. Jag drömmer att jag antingen bor där igen eller att jag ska köpa tillbaka det och att jag är lycklig över det. Det var ett speciellt hus som jag verkligen älskade. På våren brukade vi storstäda uterummet som bestod av en tillbyggnad med en massa små spröjsade fönster, där hade vi rottingmöbler och min fina träsoffa jag ärvt efter min farfar. Katterna älskade också uterummet, man kunde vara där tidigt på året när solen låg på. Sen hade vi ett trädäck bak huset och ett stort fint magnoliaträd, där hade vi också en fin vit träsoffa och där var det kvällssol och jättemysigt att sätta sig och ta en kopp kaffe och njuta. Det har hänt någon gång att tanken dykt upp att jag skulle behållt huset men nej, det är för mycket jobb att sköta själv.
Igårkväll var jag helt slut när jag kom hem, första veckan på nya tjänsten. Jag la mig jättetidigt och har sovit gott. Det börjar gå upp för mig att jag kommer att ha den här lyxen med att sluta lite tidigare på fredagen om jag känner för det och sen ha hela helgen fri. Så skönt.

Vilken tur

Nu har jag jobbat två dagar på min "nya" arbetsplats och allt känns jättebra. Det är så himla skönt att börja samma tid, att veta att jag kan ta det lugnt när jag slutar, ingen press med att behöva ställa klockan på 4 som jag fått göra vissa morgnar, ingen obehaglig promenad hem sent på kvällen ensam genom en mörk stad. Inget helgjobb, flextid istället så jag kan sluta lite tidigare på fredagen t ex. Igår hade jag köpt chokladbollar, dammsugare och drömmar som jag bjöd mina gamla kollegor på, alla har varit så snälla, jag har fått så många grattis och kramar. Tänkte jag skulle köpa godis och bjuda mina nya kollegor på fredag. Tänk vilken tur jag haft som fått denna chansen!

Längtan

Jag längtar så mycket efter våren och lite varmare väder så man kan plocka fram lite roligare kläder och andra skor. Orkar inte med mina vinterjackor och boots längre. Tyvärr har det blivit lite kallare och det snöade t o m i morse men det smälter bort igen.
Jag längtar efter att komma in i nya rutiner med nya tjänsten. Att få känna på det här med dagtid och lediga helger.
Jag längtar efter att få konstatera att min migrän försvunnit. Pratade med läkaren idag och han tycker jag ska testa akupunktur och se tiden an, han sa att detta kommer att gå över. Bara att han sa det kändes bra och jag började nästan gråta.
Jag längtar efter Dante, finaste roligaste lilla barnbarnet som jag har möjlighet att få träffa alltför sällan tyvärr.
Jag längtar efter att J ska komma hem från Japan.

Ändrade planer

Jag skulle åkt till Stockholm över helgen men har valt att ställa in. Har haft ett nytt migränanfall och känner mig inte kry nog att ge mig av. Jag ska inte deppa ihop helt, fokus är att bli av med det här och Stockholm finns kvar. Jag har varit i kontakt med sjukgymnasten och vi har planerat in fyra tillfällen då jag ska testa akupunktur. Sen gör man en utvärdering om hur man ska gå vidare. Har också en telefontid med läkaren och tänkte fråga om jag kan få testa förebyggande medicin. Förhoppningsvis kan jag komma ur det här.

Kattens dag i Japan

Idag var jag och E och åt sushi, firade min nya tjänst. Sushi är alltid gott. Sen gick vi hem till mig och fikade. Passade på att klippa katternas klor, E håller och jag klipper. Under stor protest från katterna, mest Tilda som varje gång tror vi ska klippa av henne tassarna eller något.
Ute stormar det för fullt, är trött på det här stormandet som hållt på flera veckor känns det som.
I Japan är det Kattens dag idag. Då lägger ofta japanska företag ut bilder på katter på twitter. J la ut en bild från det japanska företaget han jobbar på så Zelda och Tilda finns på Twitter i Japan idag.

Ett besked

Ja men nu kan jag väl tro på det efter att ha skrivit papper idag: jag fick tjänsten!!! Känns bara underbart. Äntligen kan jag säga hejdå till jobb sena kvällar, supertidiga morgnar, helger och röda dagar. Numera ska jag få jobba dagtid måndag-fredag (flex dessutom) och vara ledig helger. Känns som livet återvänt. Dessutom roligare arbetsuppgifter och mycket lugnare tempo. Det känns som jag bokstavligt talat fått ta av mig en 50 kg tung ryggsäck. Kan knappt fatta det. Det har varit några riktigt jobbiga månader och besked hit och dit. Jobbar sista veckan nästa vecka på bokningen och veckan efter börjar jag det nya.

Hitta glädjeämnen

Fick ett tips att skriva ner saker jag gillar att göra. Jag behöver hitta glädjeämnen och det är ett sätt att gå in djupare i sig själv, att hitta de positiva sakerna. Jag började skriva, men upptäckte att det jag kom på mest var saker jag kan göra i Stockholm, inte här hemma. Nu menar jag inte att hälsa på Dante. Men t ex älskar jag ställen där man kan titta på blommor, köpa någon blomma med sig hem, fika/äta. Som Rosendahls trädgårdar på Djurgården t ex eller Ulriksdal. Jag följer de på instagram och hade jag bott i Stockholm hade jag nog varit på Djurgården varje helg. Där är så himla fint på Rosendal, bara färden dit med spårvagn längs Strandvägen och sen alla sevärdheter på Djurgården, det ligger längst ut. De har ju aktiviteter året om, man kan t ex äta vedugnsbakad pizza och sitta i deras växthus, de har afternoon tea ibland. Man kan köpa med sig något gott hem. Ulriksdal är mer pampigt men alltså deras blommor... har nog aldrig sett något liknande. Jag var där hösten 2018. Men jag måste ju hitta saker jag tycker om här hemma. Det är tyvärr inte det lättaste. Jag gillar ju inredning också, det finns ett Illum-varuhus på Emporia i Malmö, men då kan man ju nästan lika gärna åka över till Köpenhamn och gå där. Tänk så nära jag har dit men så sällan jag är där. Jag trodde jag skulle utnyttja att jag har resor i hela Skåne mycket mer, jag visste inte att jag skulle bli så trött av jobbet och arbetstiderna att jag inte skulle orka. Jag trodde att jag skulle ta tåget till Malmö när jag slutade tidigt, bara äta något och strosa runt. Jag tänkte inte på att dom dagarna ringer klockan 4.10 och man är så trött när man jobbat klart att man bara vill hem. Det är ju så himla tråkigt att bara jobba, äta och sova. Att inte bryta av med något roligt. Nej jag behöver fundera på hur jag kan ändra på det här.

Inte på topp

Jag är inte på topp. I måndags skulle jag jobbat men insåg efter en timme att det inte gick, jag fick migrän igen. Kände att jag hade väldigt ont i nacken på morgonen. Väl hemma låg jag i sängen i två dygn innan jag kvicknade till. Efteråt är jag helt mörbultad, svag och darrig i kroppen. Idag torsdag känner jag mig bättre. Har fridag idag och sen har jag tagit semester så jag börjar inte jobba förrän tisdag. Det här är deppigt. Jag skulle gått på Danny Saucedos show på lördag med tre vänner här i stan, men jag har bestämt mig för att avstå. Hög musik och blinkande lampor är nog inte att rekommendera just nu. Gud vad man känner sig ensam och deppig vid ett sånt här tillfälle. Jag kan inte fatta att jag fått tillbaka den här skiten och att medicinerna inte hjälper. Jag ska till sjukgymnasten på måndag igen, har inte kunnat göra mina övningar som planerat, får se vad hon säger. Det är kanske läge att testa akupunktur. När man inte mår bra vill man bara en sak, bli återställd.

Lördag

Igår hann jag med ett snabbt besök i Sölvesborg. Jag fikade på Ritz såklart. Hade några ärenden och så fick ett fång färgglada papegojtulpaner följa med hem. Det är tulpaner som är lite fransiga, jättefina. Träffade på en arbetskamrat på Ritz som just nu är tjänstledig. Hennes 16-åriga dotter blev mamma i höstas. Det var tydligen en överraskning för alla, dom var hos doktorn för dottern hade lite besvär och fick beskedet. Dottern har fortsatt skolan och min arbetakamrat är hemma och tar hand om barnet.
Tog tåget hem och träffade en annan fd arbetskamrat från tidningstiden. Hon brukade komma och hälsa på när jag jobbade i butiken. Vi stod och pratade en lång stund. Hon har en son som också bott i Japan, numera bor han i London. Hon har även en dotter som bor i Stockholm och ett litet barnbarn där. Så vi har en del gemensamt.
Jag har inte riktigt lyckats koppla bort tankarna på jobbet. På måndag måste jag dit igen.

Varit hos sjukgymnasten

Känns jättebra att jag tog några semesterdagar. Jag försöker vila mig mentalt. Besöket hos sjukgymnasten var jättebra, vi pratade en hel del. Hon frågade om min livssituation och om något hänt som gör att jag fått tillbaka migränen. Hon hade goda råd, som inte bara handlade om min kropp utan hur jag ska försöka må bra. Att ha en plan B. Jag ska bli lite mer aktiv och titta efter annat jobb. Jag behöver inte känna panik eftersom jag inte är arbetslös, jag har ett fast jobb idag, men det är inte fel att vara öppen för annat. Jag fick övningar jag ska göra. Jag behöver öva på att få bättre balans och jag har några muskler i nacken som också behöver förstärkas. Vi ska träffas igen om två veckor. Känns det inte bättre kan man överväga akupunktur. Jag är lite rädd för att testa det men hon berättade ingående hur det går till. Jag fick väldigt bra förtroende för henne och att hon var så öppen, det handlade inte bara om kroppen utan det är oftast något mer som ligger bakom.
Det känns så väldigt skönt att ha flera lediga dagar. Tyvärr känner jag mig ofta stressad när jag har en ledig dag över saker jag ska hinna. Det blir liksom ingen återhämtning. Jag längtar mycket efter våren efter ljus, lite värme och liv i naturen.

Onsdag

Ledig idag och jag har första tiden hos sjukgymnasten. Ska bli spännande att se om hon kan hjälpa mig.
Jag ska inte skriva mer om rekryteringen av jobbet jag vill ha mer än att det håller på att knäcka mig. Igår när jag gick hem från tåget kom jag på att jag ska försöka få semester torsdag och fredag, jag känner mig helt slutkörd. Skrev ett mail till min chef igårkväll och bad om semester, utan att nämna varför. I morse när jag gick upp hade hon svarat att hon beviljar det. Så lättad jag blev. Nu har jag fem dagars ledighet då jag ska försöka mota bort alla tankar som är jobbiga och bara ta hand om mig själv.
Det jag saknar mycket på jobbet är den sociala biten. Det betyder ganska mycket att t ex fika ihop, prata och skratta lite. Här fikar man för det mesta ensam och skulle det vara någon mer på plats så sitter alla med blicken i telefonen. Sen finns det ju några man pratar med ibland men eftersom man jobbar så olika tider är det sällan man träffas. Det är arbetstiderna som jag upplever som jobbiga också. Det är obehagligt att gå genom en mörk stad ensam på kvällen. Igår när jag gick till tåget på morgonen så var det polisavspärrning precis där jag brukar gå, det hade skjutits mot en fastighet några timmar efter jag gick förbi där ensam sent på kvällen. Två dödsskjutningar har det varit på kort tid i denna lilla stan och jag läste att efter Malmö och Helsingborg är min stad värst utsatt i Skåne. Det är inte klokt vilken utveckling det har blivit. Att man ska behöva vara rädd. Sånt gör mig arg. Man kan inte hålla på att tjafsa om vems fel det är att samhället blivit så här utan nu måste man agera och samarbeta för att få tillbaka tryggheten.