Till sommaren är det 10 år sen min pappa och mina barns morfar dog. Känns helt overkligt - 10 år. Om han levt skulle han fyllt 88 i år, mamma blir 86 till sommaren. Egentligen är det en väldigt sorglig tråkig tid på flera sätt, alla människor omkring mig har tunnats ut betänkligt om man jämför med den tiden. Mamma finns men ändå inte, hon vet inte vem jag är längre. Jag har ingen kontakt med min bror längre. Lever man ensam som jag gör finns det heller ingen släkt på den andres sida. Märklig känsla. Men det kanske kommer in fler människor i mitt liv i framtiden, får hoppas det.