Igår blev det en lite nostalgisk kväll. Jag kom på att jag och A firar 45-årig vänskap i år. Det hela började med att jag svarade på en annons i min mammas Hemmets Veckotidning från en tjej som sökte brevvänner. Då var vi 10 år. Sen dess har vi skrivit brev till varandra och träffats många gånger. Familjevis, för vi har följts åt. Hon fick sitt första barn juni 1988 och jag fick ju J i januari 1989. Sen föddes hennes L i december 1990 och min S i januari 1991. Så barnen har ju också haft stor glädje av varandra och S och L har blivit riktiga vänner som håller kontakten. Dom pluggade utomlands samtidigt, L i Vietnam och S i Singapore och då träffades dom. Dom hälsar också på varandra. A med familj bor i Jönköping. Våra liv har ju utvecklats olika. Det känns som det är mer ordning och reda med A. Dom har ju hållt ihop i alla år, hon och hennes man. Det är ju 17 år sen jag och barnens pappa skildes. A har jobbat med samma i alla år, jag har flaxat omkring, i alla fall dom senaste 10 åren. A och K bodde länge i sitt fina hus i Bankeryd, nu har dom köpt lägenhet i Jönköping. Jag har flyttat omkring en massa. A har sina barn boende i samma stad och jag har mina långt iväg. Men vi har hållt kontakten och hon är en av mina allra bästa vänner. Vi hade sms-kontakt igår och skickade lite foton till varandra eller jag fick egentligen mest foton av henne. Bl a det på bilden när A håller M i famnen och jag väntar J. Sen hittade jag en del nya foton som jag inte sett på väldigt länge. Roliga foton på barnen när dom var små. Det var både roligt och lite sorgligt att se alla foton. Det känns inte som det är så länge sen men det är det ju. Speciellt när jag ser foton på J som liten blir jag sorgsen, tänk om jag vetat att han skulle bo på andra sidan jordklotet när han blev vuxen. Det är en ganska kort tid man har sina barn nära, sen växer dom upp och lever sina egna liv, och det är ju så det ska vara. Sen är det väl kanske inte så vanligt att ens barn hamnar så långt iväg, fast Stockholm är ju inte på andra sidan jordklotet. Men man kan inte träffas sådär spontant.
Sunday, January 21, 2018
Nostalgi
Igår blev det en lite nostalgisk kväll. Jag kom på att jag och A firar 45-årig vänskap i år. Det hela började med att jag svarade på en annons i min mammas Hemmets Veckotidning från en tjej som sökte brevvänner. Då var vi 10 år. Sen dess har vi skrivit brev till varandra och träffats många gånger. Familjevis, för vi har följts åt. Hon fick sitt första barn juni 1988 och jag fick ju J i januari 1989. Sen föddes hennes L i december 1990 och min S i januari 1991. Så barnen har ju också haft stor glädje av varandra och S och L har blivit riktiga vänner som håller kontakten. Dom pluggade utomlands samtidigt, L i Vietnam och S i Singapore och då träffades dom. Dom hälsar också på varandra. A med familj bor i Jönköping. Våra liv har ju utvecklats olika. Det känns som det är mer ordning och reda med A. Dom har ju hållt ihop i alla år, hon och hennes man. Det är ju 17 år sen jag och barnens pappa skildes. A har jobbat med samma i alla år, jag har flaxat omkring, i alla fall dom senaste 10 åren. A och K bodde länge i sitt fina hus i Bankeryd, nu har dom köpt lägenhet i Jönköping. Jag har flyttat omkring en massa. A har sina barn boende i samma stad och jag har mina långt iväg. Men vi har hållt kontakten och hon är en av mina allra bästa vänner. Vi hade sms-kontakt igår och skickade lite foton till varandra eller jag fick egentligen mest foton av henne. Bl a det på bilden när A håller M i famnen och jag väntar J. Sen hittade jag en del nya foton som jag inte sett på väldigt länge. Roliga foton på barnen när dom var små. Det var både roligt och lite sorgligt att se alla foton. Det känns inte som det är så länge sen men det är det ju. Speciellt när jag ser foton på J som liten blir jag sorgsen, tänk om jag vetat att han skulle bo på andra sidan jordklotet när han blev vuxen. Det är en ganska kort tid man har sina barn nära, sen växer dom upp och lever sina egna liv, och det är ju så det ska vara. Sen är det väl kanske inte så vanligt att ens barn hamnar så långt iväg, fast Stockholm är ju inte på andra sidan jordklotet. Men man kan inte träffas sådär spontant.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Vilken härlig och lång vänskap ni har utvecklat tillsammans! Stockholm är inte på andra sidan jordklotet men 60 mil bort är långt nog för att hindra spontana besök tyvärr. Men man får acceptera att den yngre generationen rör på sig.
Kram och god kväll!
Ja det är ju så, ska man träffas måste allt planeras. Ja du har rätt, man kan bara acceptera att barnen är långt iväg.
Kram
Det är både härligt och lite vemodigt med gamla bilder. Så många minnen du fick fram och förmodligen mycket längtan. Så fint att er vänskap har hållt så länge :D
Kram.
Ja jag är väldigt glad över denna vänskapen och ser mycket fram emot vår träff i april.
Kram
Post a Comment