Reflektioner

Då är jag ledig tre dagar, behöll mina semesterdagar trots att J inte kom hem. Idag ska jag äntligen få akupunktur, det är två veckor sen sist. Var ju sjuk förra veckan och i måndags blev det något spårfel så vi fick gå av tåget i Vinslöv och vänta länge så jag fick ringa och boka av tiden. Har haft en del huvudvärk senaste veckan så jag hoppas jag får god effekt idag. Igår hade vi en rolig avslutning på dagen, vi skulle ha teambuilding och det innebar att vi delades in i tre lag och hade en På spåret-tävling i skånsk tappning. Vi var några riktiga vinnarskallar och mitt lag vann. Jag har alltid devisen att det viktigaste inte är att ha roligt utan det viktigaste är att vinna haha! Vi fick i vinst en varsin kanin i choklad plus en halv meter stor kanin gjord i choklad! Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med den, men vi bestämde att den fick vara kvar på jobbet så får vi bjuda på den.
Jag som alla andra längtar efter normala tider, april månad börjar idag. Jag längtar efter vårkläder, ljumma dagar och att vara ute mer. Men jag slås av hur olika vi ser på det här. Man kan läsa långa blogginlägg om hur orättvist behandlade en del känner sig för att folk reagerar på att man åker till sina fritidshus på mindre orter. Man kommer med långa förklaringar att man måste se till sitt hus och sin båt (absolut viktigare än människors hälsa) man är fullt frisk (idag ja, men imorgon?) man väljer att åka denna helgen och inte till påsk (smittar man lättare till påsk?) och såklart kommenteras det friskt att man naturligtvis gjort rätt. "Människorna på orten brukar minsann vara välkomnande i vanliga fall" och sen slutar man med att man fick öppna en flaska champagne och trösta sig. Och beklaga sig att man inte kan åka till huset i fjällen heller. Jag saknar ord. Dumheten slår nya rekord i dessa tider. Rikast är dummast? Eller är man så totalt oförmögen att ta in vad som händer i vårt samhälle? Jag blir på riktigt rädd.