Jag har så lätt att bli arg, i alla fall på mina tonåringar. Speciellt på S. Hon ska bara HA hela tiden, tjänster och pengar av mej, men är inte ett dugg tacksam. Jag har så lätt att tappa humöret. Kanske inte konstigt när man har allt ansvar själv. Och aldrig (nästan) någon avlastning. Det är länge sen J slutade att åka till sin pappa, nu händer det väldigt sällan, om det är något kalas eller liknande. S åker dit emellanåt, mycket för att jag inte gått med på att hon också ska sluta. Hon trivs bättre där än J och har lite annat att göra där. Men det har också varit sporadiska besök för hennes del sista tiden. Och det tär. På mitt tålamod. Det är ett evigt tjatande jämt från min sida. För tonåringar är lata. Det dom kan skjuta upp till senare uträttar dom aldrig när man ber om det. Ja, svarar dom, SEN. Sen=aldrig. Har jag upptäckt. Idag var det extra jobbigt och jag känner när jag har semester och har haft besök sen första semesterdagen, att jag behöver ha lite tid för mej själv. Så nu får barnen åka till sin pappa vare sej dom vill eller ej. Jag måste få koppla av. Slippa höra deras tjafs. Slippa tjata om allt. Några dagars ensamhet på min semester kräver jag. Annars är kanske alternativet att vara hos pappa helt och hållet. För att jag inte orkar vara ensam mamma längre. För tänk vad "bra" en del pappor har det. Betala sina 1273:- i månaden per barn och sen inte ha ett dugg ansvar mer. Varken ekonomiskt eller praktiskt. Skulle kunna skriva en hel roman om det här. Men det tänker jag inte.

Något av det mest påfrestande i min lilla värld.... är släktkalas. Det händer inte så ofta, tre gånger om året ungefär. Jag gruvar mej hela dagen för att jag måste ge mej av. Speciellt nu när jag har semester, jag hatar att klä mej fint, köra halva Skåne runt för att hämta upp min gamla mamma och min dotter som iofs tagit sej en bit på vägen. Hon var nämligen på ett av sina sällsynta besök hos sin pappa. Väl framme fick vi vänta ytterligare en timme innan alla gäster behagade dyka upp, trots en i förväg överenskommen tid. Ganska nonchalant. Nu var det inte varm mat denna gång, men det visste vi ju inte. Det blev sallad. Nåväl, äntligen dags att äta. Då händer samma fenomen som alltid. Alla gäster som tillhör den ena släkten så att säga trycker ihop sej vid matbordet, dom sitter nästan ovanpå varandra, bara dom får sitta ihop. Jag och gamla mamma hamnar som vanligt vid soffbordet och möjligtvis en person till. Sen sitter dom vid matbordet och pratar enbart med varandra enbart om saker som dom känner till, olika personer och händelser. Jag och gamla mamma är helt utanför och har ingenting att tillägga. Mamma hör lite dåligt så jag sitter alltid av tiden utom lite kommentarer då och då till mamma. Egentligen är dom andra ganska oförskämda. Men jag har helt enkelt ingenting att säga dom och dom har ingenting att säga mej. Detta handlar inte om några nya bekantskaper, den "släkten" har jag haft i 20 år. Igår fick vi vänta länge på kaffet, inte heller något ovanligt, det tog minst två timmar efter att vi ätit upp tills man äntligen fick lite kaffe, det är nämligen bara det jag väntar på innan jag kan göra min sorti. Har jag kört så långt vill jag f-n i mej ha kaffe innan jag kör hem. Kaffet sätts på.... värdinnan är ute med sina rökande släktingar och värden sitter hos dom resterande släktingarna vid det trånga bordet. Och jag väntar.... o väntar.... o väntar och JA!! Vi får kaffe. Efter kaffet är urdrucket brukar jag och mitt sällskap, min gamla mamma och mina två barn tacka för oss. Sen har jag ett antal mil, först köra och lämna mamma, sen köra barnen till sin pappa, för ovanlighetens skull faktiskt, men där var några nästkusiner dom gärna ville träffa. Så det tar ca en och en halv timme för mej att ta mej hem. Djupa suckar. Över för denna gången. Varför håller man på så här? Jo... för att det hela handlar om min bror, det är där vi här. Det är egentligen bara vid födelsedagar vi träffas, det var alltså en sådan vi firade igår. Han och gamla mamma är den enda släkt jag har, ska jag tacka nej blir jag och barnen helt ensamma. Och jag vill ju gärna att barnen ska ha kontakt med sin morbror, moster och kusiner. När vi träffas hos mej är det ju bara vi. Då brukar vi prata med varandra, vid tillfället igår sa jag egentligen bara hej och grattis och tack och hejdå till min bror. Så det blir nog till att fortsätta. Ser inte riktigt någon annan lösning på det.

Så då har man haft semester i en vecka. Det sägs att det är den tiden det minst tar att varva ner. Jag kan ju inte säga att jag var särskilt uppvarvad, var extremt lugnt på mitt jobb, men det är å andra sidan inte heller särskilt nyttigt, att ha för lite att göra.
Har tillbringat hela första veckan på stranden, i alla fall på förmiddagarna. Har gjort kaffe, tagit med frukost och tidning ner och bara njutit. Så skönt på morgonen att ha stranden för sej själva, E har varit med. Så underbart att höra vågornas skvalp. Sen vid lunchtid är det slut med det, då hör man ingenting förutom alla människor som låter.
Förra helgen var rolig när familljen från Jönköping var här. Vi har alltid kul ihop. Jag och A spelade kort med pojkarna. Lite kubb också, fast med tjejerna då.
Igår var E och jag ute på vift. Vi åkte till Helsingborg för att ta färjan över. Nu förstår jag varför jag kom fel förra gången, när S och jag var där. Dom har ändrat avfarten, så man kan inte åka upp på parkeringen jämte där man åker på färjan. Två gånger körde jag fel när S och jag skulle åka över, så vi åkte till Väla istället och shoppade loss. Men igår vände jag och så parkerade vi från andra hållet. På färjan över mötte E en massa bekanta från sin militär-tid, människor från Norrland, men nu boende i Enköping. Konstigt ändå att man ska träffa folk man inte sett på många år på en färja över till Danmark, Helsingör är inte särskilt stort heller så vi sprang på dom hela tiden och minsann tog vi samma färja tillbaka. Köpte en stickad kofta (IGEN) på H&M, en grå fin med klädda knappar. Hur många koftor har jag nu att ha i höst och vinter? MÅNGA. I ett parfymeri vi tittade in i ville en tjej sminka oss.... E ville inte, men jag gick med på det. Så jag köpte en rouge också. Och så godis på båten och lite vin i Danmark. När vi skulle köra hem kom jag på den utmärkta idén att åka till Ikea på Väla, men nej... jag hittar inte dit, fattar inte hur man tar sej dit från centrala Hbg. Så jag körde till Malmö istället och efter att ha kört fel åtminstone en gång kom jag plötsligt rätt på Bulltofta och Ikea. Där köpte jag en pläd, glas och lite doftljus. Vi åt middag där också. Så det var en riktig heldag.
Dagens outfit: mockakjol från Lindex, top från Jackpot

Tänk.... 1 dag kvar att jobba. Eller vara på jobbet, för man kan inte säga att jag jobbar. Det är så tyst och lugnt så jag håller på att bli galen, tack och lov är det bara morgondagen kvar. Har städat och fejat ikväll för vårt besök till helgen från familjen i Jönköping. Ska bli roligt. Vi ska äta laxkotletter med färskpotatis stekta i ugn i olja med rosmarin och havssalt, och jordgubbspaj, thailändsk fläskfile en dag med ris och chokladpudding till efterrätt. Ska köpa vin och öl på lördag. Så god mat blir det i alla fall, och trevligt sällskap också. För vår del alltså.
Knappt man vågar säga det, men värmen börjar bli jobbig. Värst egentligen på kvällarna, jag svettas jättemycket och får lätt huvudvärk. Har en sån här vetebot som jag stoppar i frysen och lägger på mej när jag ska sova, men den tinar ju snabbt.
Snart övergår sommaren till den mest underbara tiden, sensommar. Det är så härligt för det blir en speciell doft i luften, kvällarna mörknar lite tidigare och det blir liksom ett vemod som jag gillar. Älskar stranden på sensommaren. Sen är hösten också en favorit, men det dröjer lite, inte så jättelänge faktiskt. En och en halv månad kanske... sen börjar det kännas.
Har sökt ett annat jobb, har inga större förhoppningar, är inte ens säker på att jag vill ha det om jag skulle få chans. Idag hade det ringt ett okänt mobilnummer hem, tänkte.... kanske är det någon därifrån... slog upp det på eniro... men nej, det var ingen jag kände till. Så lite hoppas jag i alla fall. Alltid kul att känna att man kanske är intressant.
Dagens outfit: Linnekjol från H&M, blus från Jackpot.

Mår: Rätt ok.

Vill: Att det ska bli dags för semester.

Ska: Strax gå och måla naglarna.

Har: Min goa lilla Svea jämte mej.

Bör: Gå och dricka vatten.

Är: Jättesugen på semester.

Drömmer om: Att få åka till Japan med J.

Längtar till: Nästa vecka, för då är jag ledig.

Fasar inför: Att börja jobba efter semestern.

Idag: Jobbat.

Imorgon: Jobba mer.

Igår: Slappade.

Nu: Gå till något svalare ställe.
Vill ha: Något att släcka törsten med.

Vill se: Att allt ogräs försvunnit av sej själv i min trädgård.

Vill göra: Fixa nytt jobb.

Glad över: Mina barn.

Arg på: Ingen.

Rädd för: Att något ska hända mina barn.

Nyfiken på: Hmmmmm.....

Lycka: Att få ha semester.

Sorg: Min pappa.

Älskar: Mina barn.

Hatar: Nobody.

Äter: Det mesta.

Sover: I min stooora säng.

Dricker: Rödvin.

Röker: Inte.

Dansar: Helst inte.

Lever: som jag lär?

Hittade denna på passagens blogg.

Dagens outfit: Jeanskjol från H&M, blus från Jackpot.

Idag har jag varit på min paradisstrand. Åkte dit i eftermiddags, där var ganska mycket folk men det tunnades ut. Längtar tills jag ska få åka dit på morgnarna, blir först på semestern. Packa en korg med kaffe och mackor och ta med mej morgontidningen och få njuta av att vara där alldeles ensam. Höra vågskvalpet och bara njuta av livet. Någon gång i livet hade jag tänkt bo där. Föreslog för barnen att vi skulle flytta dit, dom får en varsin moppe så dom kan ta sej till skola och kompisar... men nej... det var inte något populärt förslag. Så det får bli sen.
Ska försöka stå ut de här sista fem dagarna innan semestern. Det är så extremt tyst och lugnt på jobbet och det är otroligt trist. Förhoppningsvis kan jag åka ner och stå lite i vårt tält på Beachhandbollen. Då går tiden i alla fall. Kanske hälsa på dottern som jobbar där som funktionär. Hon tjänar 1500:- på en vecka, helt ok.
Ikväll har sonen sina kompisar här. Ett gäng 17-åriga killar som just nu äter pizza. Katten gömmer sej när dom dyker upp. Om inte jag är i närheten, då blir hon kvar och kan till och med gå med på att dom klappar henne. Det är vår fjärde familjemedlem, katten alltså. Fick henne för tre år sen, en riktigt fin chinchillaperser. Hon är nästan aldrig längre än en meter ifrån mej. Väldigt charmig och speciell katt, hon går omkring och pratar. Hon förstår faktiskt när jag pratar med henne. När jag frågar om vi ska gå ut, då kommer hon springandes. Hon får på sej en sele och en lång lina. För det mesta går hon ut genom matrummet men in vill hon gå genom uterummet. Kan inte riktigt förstå varför. När vi ska gå och lägga oss på kvällen säger jag till henne att det är dags. Då äter hon lite och sen kommer hon upp och lägger sej hos mej. Nu på sommaren lägger hon sej efter en stund nere vid mina fötter. På vintern när jag har duntäcke ligger hon jämte mej, gärna huvudet på min kudde också, för hon försvinner liksom när hon går på duntäcket. Sjunker ner och det gillar hon inte.
Dagens outfit: Solklänning från H&M, bikini från Team Sportia.

Har precis kommit hem från frisören, jag och sonen J. Han klippte mycket... håret var väldigt långt, men nu tog han en rejäl bit och klippte upp det och det blev jättesnyggt, han ser äldre ut, det tyckte han själv också, för jag såg hur han sneglade mot spegeln hela tiden för att beundra sin nya frisyr. Jag ser ut som jag brukar, har fyllt i lite ljusa slingor och mörkat underhåret. Alltid roligt att åka hem till Pia, som klipper oss. Hon bor ända ute vid havet och det är så mysigt där. Hon bjuder alltid på kaffe och idag kom katten med och hälsade. Han brukar hoppa upp i knäet på mej och lägga sej tillrätta en stund medan matte klipper. Ibland får jag klia rotweilern också. Den är lika go den.
Dagarna segar sej fram, imorgon är sista dagen på denna veckan och sen är det bara en vecka kvar till semestern. Men den kommer garanterat att kännas som en månad. Jag har svårt att fylla dagarna, det är extremt tyst. Går ut på lunchen och kollar affärerna och längtar efter höstkläder. Inte efter hösten i sej... men jag är trött på sommarkläderna och sommarskorna nu, vill se lite nyheter och lite murriga färger istället för allt vitt och rosa. Längtar efter mina två helger i Stockholm i höst. Måste försöka lägga undan lite pengar så jag har lite att shoppa för där uppe.
Dagens outfit: Volangkjol från mq, blus från H&M.

Idag skickade jag en liten present till min väninna A i Jönköping. Jag köpte ett armband i en rolig smyckesaffär som heter viva la diva. Hon fyller 43 på söndag nämligen. Vi har varit vänner i 33 år... vår vänskap började på ett märkligt sätt, kanske inte märkligt egentligen, men märkligt att den håller i sej... vi började nämligen brevväxla som 10-åringar. Jag hittade en brevväns-annons i min mammas veckotidning. Och sen dess har vi bytt åtskilliga brev. I början skrev vi ofta, nu blir det kanske en gång i månaden, om man räknar på ett snitt på ett i månaden i 33 år har vi säkert skrivit 500 brev till varandra. Vi är nog dom enda i Sverige som fortfarande skriver BREV för hand, inte mail. Vi känner varandra utan och innan. Har följt varandra genom glädje och sorg. Min första helg på semestern kommer hela familjen ner. Vi har nämligen jämngamla barn, hennes son föddes i juni 1988, min i januari 1989, hennes dotter i december 1990, min i januari 1991. Skillnaden är att hon fortfarande lever med mannen som är pappa till barnen. Det förstår jag, för han är en trevlig man... Det är dom vännerna jag haft allra mest glädje och stöttning av. Har alltid känt mej välkommen dit, A har alltid sagt att jag kan komma ett par dagar om jag behöver det... och det har hänt också. Var farligt nära en gräns för några år sen, gränsen för hur mycket man kan orka gå igenom. Då åkte jag iväg, tog bilen och körde upp och kom till en härlig familj, en familj som fungerar. Det kan man behöva få uppleva ibland. Dom är lätta att prata med, människor som bryr sej.

Har fått en inbjudan till en jubileumsfest från företaget jag jobbar på. Jag och "min partner" var välkomna. Funderade på betydelsen av "partner"... kan det vara vilken slags partner man vill? Golfpartner? Bridgepartner? Jag har ju ingen partner, ska jag gå ensam då? Konstigt egentligen, vi lever på 2000-talet, jag räknar mej som en självständig kvinna, inte ensamstående, utan fristående.... men till en fest dit man är bjuden med sin partner, känns det konstigt att gå ensam. Vad är det för konstiga känslor? Ja, det är ju några månader dit, så jag hinner väl fundera lite till. Grejen är att vi som varit anställda 25 år i år... ska få vår present på den stora festen. Så man känner sej nästan tvungen att närvara. Ja, jag får väl gå dit och äta, hämta min present och dra vidare. Jag är inte mycket för att dansa, pratar hellre med människor... och min skräck är att bli uppbjuden och bevisa att jag dansar som en kratta.
Imorgon kommer dottern hem från pojkvännen. Längtar lite efter henne, samtidigt som det är mysigt att bara vara med ett barn. Barn och barn.... ikväll satt vi och fyllde i papperna från pliktverket... J är kallad till mönstring. Vi skrattade gott åt frågorna... eller kanske mest svaren som han ville fylla i. Han är inte intresserad av att göra lumpen. Men han ser fram emot intelligenstestet... han ligger på gränsen att söka till Mensa, en sammanslutning av personer som har ett iq över en viss nivå... jag kommer inte ens ihåg den nivån. Jag har aldrig gjort någon intelligenstest. Jag är kanske inte så bra på att klura ut grejor.... olika former som passar ihop eller inte, men jag är rätt bra på att uttrycka mej, tycker jag själv. Kanske inte här, men om jag skulle behöva kan jag nog prata mej ur en del.
Dagens outfit: Blus från Jackpot, linnebyxor från H&M

Idag ringde S, dottern, från sin pojkvän. Hon är där denna veckan. Hon hade fått ett jättefint armband av pojkvännens föräldrar, och ett från hans storasyster som varit i Turkiet. Hon hade också hittat en klänning på Indiskan, som hon hade köpt. Så reskassan var slut... eller i det närmaste. Pojkvännens mamma hade velat köpa den till henne, gud vad snälla dom är mot henne. Men jag ska sätta in pengar på hennes konto imorgon.
Imorgon brakar festligheterna loss här i vår lilla stad. Det börjar med sommarmarknad. Det är väldigt populärt för hela stan blir full av folk. Ska försöka undvika att gå på den... blir bara att jag köper såna goa marknadskarameller och trycker i mej, känner att jag unnar mej lite väl mycket nuförtiden. Vill ju gärna komma i samma kläder till hösten som jag hade förra året. Är usel på att motionera. Nu är det helt enkelt för varmt. Men ska försöka vara lite duktigare på min semester.
Jaha, ikväll ska jag se semifinalen mellan Tyskland och Italien. Får väl kolla lite på allsången emellanåt, får se om Carola gör en ny "kupp".... allt står nog inte helt rätt till i den lilla hjärnan. Hoppas hon inte slänger en kruka denna gången på någon i publiken.
Sonen har hittat värsta tv:n han ska köpa för sina pengar han tjänar i sommar. Han får bestämma själv vad han ska göra med sin förtjänst. Men jag var rätt duktig det året jag jobbade innan jag fick ta körkort, betalade nämligen det helt och hållet själv.
Dagens outfit: linne från InWear, brodyr-omlottblus från H&M, brodyrkjol från H&M.

Nu är min förkylning i stadiet att jag har ont i bihålorna, ont när jag går, ont när jag snyter mej, ont när jag ligger ner. Och så är jag så jättetrött, men det har jag varit länge, kan ligga i min solstol och läsa och ögonen faller ihop och jag somnar, kan sitta i fåtöljen inne och bara inte kunna hålla mej vaken. Verkar mysko. Hoppas det är infektionen och kanske värmen som orsakar det. För så här vill jag inte känna mej.
Är inte sugen på att jobba imorgon. Tycker det är väldigt trist och långsamt på jobbet nu. Funderar mycket på hur jag kan ändra min situation. Det är inte helt lätt när man är ensamförsörjare. Inte blir det bättre av att alla jag gillar extra mycket slutar. Känns tungt.
Har funderat en del på vad jag skulle kunna tänka mej att göra, om man bortser helt från det här med att kanske plugga och hur man ska ha råd. Finns flera saker jag hellre skulle vilja göra. Utbilda mej till samtalsterapeut. Eller något med händerna, typ massör, hudvård eller liknande. Att helt enkelt få jobba med något som gör att människor mår bra. Tror jag kan ge mycket av mej själv och att det kan kännas stimulerande. Idag känner jag mej inte ett dugg stimulerad. Känner bara att jag är på helt fel plats. Men trivs väldigt bra med dom flesta av mina arbetskamrater tack och lov.
Dagens outfit: Vit top från Esprit, bruna linneshorts från Lindex.