Det är viktigt att inte fastna i nåt "tycka-synd-om-sig-själv"-tugg. Jag kommer att tänka på det när E berättar om sin syster. Hon har precis flyttat från sitt hus som hon bott i länge efter att hennes man dog för något år sen, bytte till lägenheten som köparna till sitt hus lämnade, en liten tid innan hon ska flytta går hon till läkare och får veta att hon bär på en livshotande sjukdom. Det har gått åtskilliga veckor utan att läkarna vet hur dom ska gå vidare med henne och mitt i allt måste hon flytta till lägenheten, får börja med storstädning eftersom lägenhetsinnehavarna inte bemödat sig om att göra det, måste dessutom avliva sin hund eftersom hon troligtvis har långa sjukhusvistelser framför sig. Så JAG har inget att gnälla över. Har nu via E erbjudit min hjälp om hon behöver den, vi bor nära och hennes barn och E bor längre ifrån. Det är det minsta man kan göra för en annan människa. Det kunde varit jag.