Saturday, November 04, 2017

Japanresan del 1

Nu tar jag det i kronologisk ordning. Allt gick bra med resan ner till Köpenhamns flygplats, tog taxi hemifrån först till tåget där jag mötte upp E. En rolig sak var att vi satt och diskuterade lite på tåget ner och hade ett äldre par mittemot oss, när vi skulle gå av på flygplatsen frågade damen om vi skulle till Japan, ja sa jag, då berättade hon att dom också skulle det och att deras son bodde i Kobe. Vilket sammanträffande! Flygresan till Helsingfors gick smidigt och lätt och även den långa resan sen till Tokyo. Jag sover ju alltid lätt på flyg. Väl framme tog det lång tid innan vi kom igenom allt, man skulle fylla i en lapp och lämna och det var långa långa köer och varmt. Ungefär halvvägs tog det stopp, vi hade missat lappen dom delade ut på planet så vi fick gå och ställa oss sist i kön. Men efter lång tid var vi så igenom och letade upp väskor och hittade en informationsdisk där vi kunde fråga hur vi skulle ta oss till Shimbashi, en tunnelbanestation där vi skulle möta upp J. Vi köpte biljetter och fick veta varifrån tåget skulle gå, att förstå sig på Japans tunnelbanesystem är inte det lättaste, det är flera olika bolag som trafikerar och massor av stationer. Vi gick ner i alla fall och stod vid rätt spår men lyckades gå på fel tåg!! Vi satt i godan ro när en tågkonduktör kom och tyckte det hela var roligt, att vi gått på ett för tidigt tåg så vi hade förstås fel biljetter och fick betala mer till honom. Han förklarade hur vi skulle göra efter att vi gått av på första stationen men tåget bara gick och gick och gick utan att stanna och jag blev nästan förtvivlad när jag insåg vilken tid det skulle ta innan vi kunde få tag i J och hitta honom. När vi sen gick av, gick och köpte nya biljetter efter hjälp av snäll japansk dam och antog att vi var på rätt station vågade vi inte gå på med en gång! Vi visste inte hundra om det var rätt station och tanken på att krångla till det ännu mer innan vi fått tag i J kändes jobbig, det är lätt att bli vilse i en stad där man inte hittar och det mesta står med japanska tecken som man inte fattar nånting alls av. Men vi frågade en annan passagerare om tåget gick till stationen vi skulle träffa J på och fick det bekräftat så vi vågade gå på! Vi var inte så långt ifrån Shimbashi och kunde njuta lite av utsikten och alla skyskrapor och häftiga byggnader. Väl framme på rätt station gick vi till en utgång, ringde J och förklarade var vi stod. Plötsligt hör jag någon skrika och inser att det är J som hittat oss!! E fick den första kramen och sen var det min tur att få krama om honom som jag inte gjort på två år! Det kändes underbart att få träffa honom! Vi bestämde oss för att ta oss till hotellet som låg på en konstgjord ö. Vi åkte jättehäftigt tåg som gick på spår högt upp i luften så man fick fantastisk utsikt! Vädret var soligt och fint och vi fick se fantastiska vyer. Hotellet var superflott!! Nog det lyxigaste jag bott på. Man bär ju inte upp väskor själv utan efter att J checkat in oss så gav vi oss upp tillsammans med en ur personalen som bar väskorna. Inne på rummet drog han från gardinerna och vilken vy som mötte oss! Alldeles otroligt tjusigt. In med väskor, liten snabb siesta på rummet innan vi gav oss ut. Vi promenerade runt lite, där var en konstgjord strand och palmer och fina byggnader. Vi hittade en italiensk restaurang så vi fick lite mat i magen. Hem igen för lite siesta och ut senare för att äta kvällsmat, det blev sushi. Först fick man in varmt grönt te och det var inte fel att dricka te till sushin faktiskt, J beställde en liten flaska sake som vi skålade i också. Blev en glass på hotellområdet innan vi gick till vårt rum. Utsikten på kvällen med allt upplyst var fantastiskt. Den stora fina bron ut till ön var upplyst och det låg båtar som var upplysta också. Nästa inlägg blir om dag två.

4 comments:

znogge said...

Så skönt att det gick bra och att ni kom fram! I mina öron låter det lite som en pärs men det är inte lätt att hitta i stora städer. Minns hur jag irrade på flygplatsen i Sao Paulo och ingen förstod mig.Kan tänka mig att glädjen var stor när ni fick krama om varandra!

Kram och välkommen hem för du är väl hemma...

ime said...

Jo det var en pärs innan vi kom rätt. Man känner sig liten i en sån stor stad och inte särskilt många förstår engelska.
Jo jag är hemma! Kom hem i natt!
Kram

Ingrid said...

Tur att du visste att något bra väntade efter allt bök 😀 Då blir det lättare att klara av svårigheterna. Så härlig den kramen måste ha varit. Den och vackra vyer med solsken ☀ upvägde säkert det lite mindre roliga.
Kram

ime said...

Ja det blev en lite jobbig start men kramen jag fick av J när vi träffades gjorde att allt kändes bra igen!
Kram