Saturday, November 18, 2017

Lördag

Jobbade igår, när jag hade rast och satt i lunchrummet skickade J lite meddelanden, han var på flygplatsen i Finland. Allt kom bara över mig och tårarna började rinna. Det är jobbigt att ha sina barn långt iväg. Man ska inte leva genom sina barn, men det är tråkigt att inte kunna träffas lätt, allt måste planeras och till Japan kan man inte åka bara och hälsa på och det tog nästan fyra år innan J kom hem första gången så någon förhoppning om att han kommer snart igen har jag inte. Ni som har barn nära vet inte hur lyckliga ni kan vara... ni som har familj, kanske föräldrar som är pigga och bra syskonrelationer, om ni visste hur glada ni kan vara. Idag ska jag gå iväg igen, hel lördag och hel söndag imorgon. Det är svårt att vara på topp på jobbet när man inte är det privat. Svårt det där med att sätta på sig en mask.

6 comments:

znogge said...

Jag förstår precis hur du känner. Minns när sonen bodde i Brasilien och det stora avståndet. Man varken kan eller ska leva genom barnen men visst är det gott att ha dem nära. När sonen pluggade i Nottingham arbetade yngsta fröken i Egypten och visst var det jobbigt. Nu bor sonen i Stockholm som är ett rimligt avstånd men spontana besök som att bara ses en kort stund finns liksom inte. Därför är jag så glad över att döttrarna bor nära.

Kram

ime said...

Ja det är skönt att dina döttrar bor nära, speciellt när du fått ett barnbarn.
Kram

ibod11 said...

Ja, jag är väldigt glad över att ha mina barn relativt nära. När min äldsta dotter var 16 år var hon utbytesstudent på Sicilien i nästan ett år och det var lite kämpigt. Men vi visste ju att det var en begränsad tid och att hon skulle komma hem igen och då är det inte riktigt samma sak. Jag känner med dig i mitt hjärta och jag skulle nog vara lika ledsen om jag vore i din sits. Men försök tänka glada tankar om att dina barn är lyckliga och gör det de vill. Då känns det kanske lite bättre.
Alla vi föräldrar lever nog delvis genom våra barn. Jag gör det definitivt och jag vet inte hur jag skulle orka utan dem. Det är naturligt att känna så. Det viktiga är att inte glömma att leva sitt eget liv också :D
Kram

ime said...

Jo det är sant, man ska vara glad att barnen trivs där dom är. Jag brukar kunna resonera så man klarar inte det just nu.
Tack för dina snälla ord.
Kram

Från Glam till Damm said...

Ja, det är svårt med avstånd. Jag har ju själv bott utomlands i över tjugo år medan resten av familjen inklusive mamma och pappa bott i Dalarna. Men de har alltid hälsat på och då har vi verkligen haft kvalitetstid och umgåtts intensivt och gjort en massa kul saker tillsammans och på ett helt anat sått faktiskt än vad vi gör nu när vi också bor i Dalarna.

Ja, allt är på två sätt :-)

Kramen, Anneli

ime said...

Ja allt är på två sätt. Bor man nära kanske man tar varandra för givna. Men det är nog skönt att kunna träffas oftare. Jag unnar såklart min son att få leva i det underbara landet men kan inte förneka att jag saknar honom.
Kram