Monday, June 18, 2018

Jordbävning

När jag vaknade i morse hade J skrivit ett meddelande till mig att det varit stor jordbävning i Japan men att han var oskadd. Det är ju så obehagligt. Epicentrum var i Osaka men kändes rejält i Kyoto där han bor. Det började skaka och hans grejor trillade ner från en hylla, kylskåpet stod och skakade. Skyltar hade trillat ner på järnvägsstationen, när han kom till jobbet stod alla ute på parkeringen, han jobbar i Kyotos högsta skyskrapa (där finns knappt några eftersom man valt att bevara den gamla huvudstaden i gammal stil). Alarmet tjuter. En del av J:s arbetskamrater kunde inte ta sig hem, en fick låna en cykel av J. Det är inte så jättestora skador, japanerna bygger för att klara det här, men tre människor har dött och över 200 har skadats. Otäckt. Jag tror J också tyckte det var lite obehagligt för han har skrivit mycket, skickat film och t o m smsat mig. Man känner ju sig rätt liten som människa när det händer.

4 comments:

znogge said...

Usch, så obehagligt och jag förstår mer än väl om J var en smula omskakad. Naturens krafter är starka och jordbävningar kan verkligen ställa till med omfattande skador och orsaka många dödsfall. Skönt att det inte blev värre än så här i alla fall.

Kram

ime said...

Ja vi är ganska små när naturen visar sig från den värsta sidan. Men japanerna är tålmodiga och vana vid jordbävningar.
Kram

ibod11 - Ingrid said...

Ja, jag har sett och hört om denna jordbävning och tänkt på hur bra vi har det här där det sällan är naturkatastrofer. Tanken på att ha ett barn där och vara långt ifrån varandra kan inte kännas bra. Det måste vara väldigt mycket oro och andra jobbiga känslor hos dig även om du vet att det gick bra. Din son är självklart också påverkad, vem skulle inte vara det? Tur att ni kan ha kontakt via olika kanaler.
Stor kram

ime said...

Även om jag tycker det är obehagligt med jordbävningar oroade jag mig mer när J tog mc-kort och köpte motorcykel i Japan. Han har också varit med om en olycka där han tack och lov inte blev skadad. Det berättade han för mig långt efter det hänt. Ett tag oroade jag mig mycket och var även orolig för terror i Stockholm där dottern bor, men jag insåg att jag inte kunde leva med en massa oro och det har faktiskt släppt.
Kram