Wednesday, January 08, 2020

Trist vardag

Man ska kanske inte skriva när det mesta känns pest, men det är ju så livet är. Jag känner mig tröttare än någonsin, förkylningen är envis, det sitter i bihålorna och jag har huvudvärk mest hela tiden. Jobbet är påfrestande, vi är underbemannade som vanligt. Jättejobbig dag igår med superlånga köer precis hela tiden. Igårkväll var det helt stopp i tågtrafiken när jag skulle åka hem. Det var helt ödsligt på stationen när jag vandrade runt där och väntade på besked. Till sist fick jag nog och tog en taxi. Jag får tillbaka pengarna. Det var en rolig taxichaufför som pratade och skrattade hela vägen, jag skrattade med men jag fattade inte mycket av vad han sa. Han skulle i alla fall åka till Dubai med sin familj och ha semester. Man kanske skulle bli taxichaufför istället.
Kundtjänstjobbet har 300 personer sökt så jag hoppas inte längre. Så är det med det.

8 comments:

Znogge said...

Klart att man ska skriva även när man inte är på topp. I bloggen tycker jag det är okej att skriva både när livet känns toppen men även när man tycket något är tungt och jobbigt. Tråkigt att du inte är frisk än och ska man då jobba intensivt så är det lätt att tappa humöret. Bra att du tog en taxi hem igår.

300 är många sökande men än är säkert inte sista ordet sagt. Sökte du också eller har du bara meddelat att du är intresserad?

Kram och ha en så bra dag som bara går.

ime said...

Ja absolut ska man kunna skriva även när allt inte känns på topp, det är mest att man tycker att man inte har rätt att klaga. Men det har man ju.
Jo jag har också sökt jobbet formellt, men det kan ju vara någon med mycket längre och bredare erfarenhet som får det, jag är ju ändå fortfarande ganska ny i branschen.
Kram

ibod11 - Ingrid said...

Jag instämmer med Znogge i att du självklart ska skriva av dig så mycket du vill i din blogg. Vi finns här för varandra och alla har vi gått igenom svårigheter och vet hur terapeutiskt det är att få dela med sig i sin blogg. Det är också väldigt bra att man själv bestämmer precis hur mycket man vill lämna ut och jag har aldrig varit med om annat än peppande och uppmuntrande kommentarer. Jag förstår att det känns jobbigt när jobbsituationen inte blir bättre och du tvivlar på att du ska få det jobb du så gärna vill ha. Men glöm inte att du faktiskt har varit där och jobbat och de vet att du är pålitlig och jobbar hårt. Jag håller tummarna för att de ska ha det i åtanke när de tillsätter platsen.
En riktigt varm kram <3

ime said...

Jo det är sant, det är terapeutiskt att skriva av sig och en ynnest att dessutom få kloka kommentarer från fina läsare. Jag försöker att inte tänka att allt ska bli bättre om jag akulle få byta tjänst utan att vara tacksam över att ha ett jobb. Detta är ju ändå bättre än det jag hade förut.
Kram

Eva i Dalarna said...

"Allt ordnar sig till det bästa" så försöker jag tänka och tro. Jag gillar inte tanken på att man bara ska gå omkring och vara glad att man fått ett jobb...vi jobbar ju egentligen alla med nåt som nån annan behöver. Min man som bygger hus, jag tar hand om gamlingar, nån tar hand om barn, nån står i butik, du som ordnar färdtjänst (för det är väl det du jobbar med?) osv osv.
Att bara vara tacksam blir ju som att stå där med mössan i hand och bocka inför chefen. Jag tycker arbetsgivaren ska vara glad att jag valt just det stället att jobba på!
Och det ska verkligen den du väljer att jobba hos vara, så plikttrogen och bra som du är!

ime said...

Ja du har rätt, man ska inte bara vara tacksam utan det är arbetsgivaren som ska vara tacksam att jag valt att jobba och slita hoa dom. Det är mer att jag inte vill bli så besviken om jobbet jag sökt, med 300 andra, går mig ur händerna. Att jag försöker intala mig att jag ska vara nöjd med det jag har.

Eva i Dalarna said...

Det förstår jag absolut. Men tänk istället att om du verkligen vill byta jobb, och inte får det du sökt nu, så kommer säkert nåt ännu bättre jobb att uppenbara sig!

ime said...

Ja det är sant, man kan ofta se i backspegeln att det som hände var det bästa.