Att vara en stolt mamma

Jag är mamman som varje dag bär en ring där mina barns namn är ingraverade, jag är mamman som har ett halsband där det på en amulett står mamma på olika språk. Jag vill inte på något vis framhäva mig själv men för mig har alltid mina barn kommit först. Det har varit tufft många gånger och jag har säkert gjort massor av fel men kärleken till mina barn har alltid varit det som varit allra viktigast för mig. Kärlek och trygghet. Jag tar inte åt mig äran att det gått väldigt bra för mina barn men kanske har jag en liten del i det, att jag på något sätt har gjort att möjligheterna funnits. J sa till mig att han var stolt över mig som gjorde en helomvändning och började plugga när jag var 45, att det var orsaken till att han följde sitt hjärta och hoppade av civilingenjörsstudierna och började plugga japanska. För jag tror att jag inspirerat dom att följa sina hjärtan. Idag jobbar han på ett stort företag i Japan som ende västerlänning på deras huvudkontor och älskar sitt liv där. Även om jag saknar honom varje dag unnar jag honom att leva sitt livs dröm. Lilla S har två terminer kvar av sina studier innan hon tar examen som jurist. Hon har kämpat sig igenom alla dessa år utan att missa en enda av sina tentor, hon har gjort strålande resultat. Gissa om jag är stolt. Jag är stolt över att de har gått den vägen de vill gå, att lilla S förstått att det är superviktigt att stå på egna ben och aldrig vara beroende av någon annan person och hans/hennes inkomst för att kunna leva. Såklart handlar inte livet bara om att vara framgångsrik i jobb/studier, det viktigaste är ändå hur man är som människa, och då blir jag ännu stoltare, för mina barn är artiga, älskvärda och fina människor.
Bilden är från en helg i höstas i Köpenhamn, J tog fotot.