G var hos mig igårkväll och jag bjöd på jambalaya. Vi satt och pratade länge och det är precis det jag behöver nu. Få prata och älta. Det är lite som att allt jobbigt kommer upp till ytan vid ett sånt här tillfälle, t ex saknar jag J ofantligt mycket. Det blir ännu mer uppenbart nu när jag vet att jag inte kan åka och hälsa på honom inom det närmsta.
Efter ett tag när saker och ting lugnar sig och faller tillrätta vet jag att jag kommer att se tillbaka på dom här fem månaderna på ett annat sätt, som G sagt t ex, att han blivit stressad bara av att läsa hur vi haft det. Jag är på nåt sätt fortfarande inne i det, men jag kommer att inse att det var ett väldigt osunt ställe med alldeles för mycket konflikter och skit för att man ska ge av sig själv och kämpa som vi gjorde. Man måste inse sitt eget värde, som L skrev till mig, "du är för bra för det företaget".
Idag ska jag luncha med M från Manpower, han vill veta hur det varit, jag skickade ett mail till honom och beskrev för att jag skulle slippa dra allt när vi träffas.