Tankarna snurrar i huvudet och det är en del saker som tynger mig. Oroar mig för Svala och hennes hälsotillstånd, veterinären ska ringa snart hoppas jag. Förutom att jag lider av att hon har dessa besvär finns det en ekonomisk gräns för det hela också, även om jag har försäkring är det stora belopp, jag måste ta 15% av kostnaderna och operation och behandlingar på djursjukhus är jättedyra. Det känns inte bra att behöva ha ekonomiska tankar när ett djur är sjukt men så ser ju verkligheten ut.Jobbet jag är så glad för är ju inget jag kan planera för heller, det dyker upp sena förfrågningar och jag vill väldigt gärna ställa upp men det ställer till en del att inte kunna planera. Måste inse att jag ibland helt enkelt inte kan ställa upp och det måste dom vara beredda på, har inte fått några känslor att dom inte är nöjda utan det är nog mina hjärnspöken som är framme, har ju också upplevt flera mindre seriösa arbetsgivare på det senaste så det är väl det som gör att jag blir osäker ibland.
Planeringen inför lägenhetsförsäljningen tuffar på, den blev fotograferad igår, nu händer inte så mycket förrän i augusti när mäklaren är tillbaka efter sin semester, men tankarna finns ju såklart där också. Hur det ska gå, OM den säljs till det priset mäklaren föreslagit eller om jag måste hitta en ny hyresgäst. Jag slås av att jag är så ensam om mina beslut, det har jag varit i hela mitt liv. Jag har sällan haft någon att dryfta med, det har alltid känts som att alla tuffa beslut enbart vilar på mig. Jag kan visst diskutera saker med andra men när det gäller att komma fram till något brukar det vila på mig, barnen är såklart delaktiga och är oftast ett bra stöd, men man kan inte dela allt med sina barn. Det som känns tufft är när någon motarbetar, men honom ägnar jag inte så mycket tankar åt. Han har gjort bort sig rejält nu inför sina barn, dom har aldrig varit så besvikna på honom som nu, dom är inte små längre, dom är 22 och 24 och är betydligt mer mogna än vad han någonsin kommer att bli. S kan dessutom prata med andra inom släkten som stöttar henne till fullo.
2 comments:
Åh va ledsamt med kissekatten..men det är inte så att du kommit upp i ditt belopp med vetbesöken? det kanske är annorlunda när det gäller op?
Jo, beslut står man oftast med själv, man kan ventillera dem med ngn men måste i slutändan alltid ta det själv :)
En önskan på din blogg vore att jag kan skriva in min webbadress istället för att jag måste välja via googel account el vad det är..då kan bara min gamla komma upp å att man slipper skriva den där koden varje gång :) men bara en önskan :)
Stor kram på dig!
Jag har betalat en självrisksumma och sen betalar jag 15% på vad allt går på, denna omgången som hon ligger på sjukhus är vi redan uppe i 14000:- (försäkringsbolaget tar alltså 85%) men beloppet stiger hela tiden. Idag känns det tungt, det blir något slags avgörande imorgon, hennes tillfrisknande går inte alls som veterinärerna önskar.
Jag vet inte riktigt hur jag kan ändra att du skriver in bara din webadress, vet du hur man gör får du gärna tipsa.
Kram till dig
Post a Comment