Fängslande läsning

Har precis avslutat boken Låt oss hoppas på det bästa av Caroline Setterwall. Det är en sann historia om en kvinna som hittar sin man död i sängen, han har dött i sömnen. De har en 8 månaders bebis ihop. När jag såg boken på biblioteket så tvekade jag först om jag skulle låna den. Den har varit tung att läsa men samtidigt väldigt svår att lägga ifrån sig. Märkte att jag hade svårt att somna på kvällarna när jag läst den så nu i helgen läste jag ut den. Det är många saker som är tunga, speciellt hennes ensamhet efter ett tag. När hon förtvivlat försöker få vara med vänner på lediga helger, hon och pojken är ensamma i lekparker och hon smsar alla vänner för sällskap men får inte napp. Sen kan hon se att dom lägger upp på instagram vad dom hittat på men hon och pojken blev inte inbjudna. Efter dödsfallet fanns det ett stort kontaktnät som hela tiden fanns runt henne, både dag och natt. Vänner och släkt gjorde upp ett schema så att dom inte skulle vara ensamma. Rörande också att läsa att hennes mans bröder renoverade hennes nya lägenhet innan hon flyttade in. Jag kan verkligen rekommendera boken om du orkar läsa om ett så tungt ämne. Jag hittade hennes blogg så jag kunde fortsätta läsa hur det gick efter bokens slut.