Sunday, July 28, 2019
Lite tankar
Jag läser just nu en bok av Helena von Zweigberk, den heter Totalskada. Den triggar igång en del minnen från min skilsmässa. Det här med att en annan person kan ha så stort inflytande över hur man ska må. Att någon annans handlingar kan göra en förtvivlad och få ens tillvaro krossad. Jag har aldrig utsatt mig för det igen. Jag har haft ett par förhållanden men har avslutat. Jag kan vara förundrad över att alla börjar om igen. Nästan alla, jag klandrar inte heller någon, men jag har valt att leva som singel. Jag är helt enkelt rädd om min frihet och självständighet. Ingen annan människa ska kunna ha den makten över mitt liv igen. Det kanske låter hemskt? Men jag har alltid varit självständig, inte haft något emot mitt eget sällskap. Tycker om att komma hem till mitt eget. Ja man ska inte hålla på och titta i backspegeln, det tjänar inget till.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Du vet ju att jag förstår dig och tänker precis likadant om valet att leva ensam. I mitt fall handlar det mycket om att jag har haft något så fint att jag inte har någon lust att försöka hitta något lika bra. Jag tror inte heller att det finns. Men oavsett bakgrund och upplevelser så tänker vi väldigt lika i våra nuvarande livssituationer :D
Kram
Skönt att höra att du förstår, även om din situation är annorlunda. Du har fina minnen som du kan tänka tillbaka på.
Kram
I dag tycker jag att väldigt många har extremt bråttom att kasta sig in i en ny relation vilket jag inte riktigt förstår. Naturligtvis är det upp till var och en men jag tror att man behöver smälta en relation innan man ger sig in i en ny. Om man nu har det önskemålet vill säga för jag tycker inte att man kan utgå från att det är en självklarhet.
Min mamma blev änka när hon var 59 år och hade aldrig något intresse av att träffa någon ny. Hon träffade min pappa när hon var 18 år och efter ett lyckligt äktenskap så var hon nöjd.
Kram
Det är ändå en norm att vara två, det ses nästan som suspekt att vilja vara singel. Alla jag känner som skilt sig har börjat om.
Kram
Hej,
Så sanna ord! Det där med hur en annan person kan påverka ens mående och liv. Jag käner mig fortfarande lite blåslagen i själen efter min skilsmässa trots att åren går förbi, men den djupaste känslan är nog den livslånga sorgen som jag känner över att familjen är krossad och inte finns mer i kärnfamiljform. Vilket gör allt så komplicerat och trist.
Frihet och självständighet är också så superviktigt för mig och jag kommer aldrig att gifta om mig eller sätta mig i en sits där jag inte är helt fri att alltid få komma och gå och göra som jag vill. Jag kommer aldrig att gifta om mig.
Varm kram,
Anneli
Jag kände också en sorg över att inte vara en kärnfamilj längre, men den känslan gick faktiskt över. Jag och mina barn kom varandra väldigt nära, blev liksom tightare.
Jag känner som du, kommer aldrig att gifta mig igen. Min frihet är viktigast.
Kramar
Post a Comment