Jag kom på att det i år är 30 år sen vi köpte huset. Fotot är jättedåligt men man ser lite av huset i alla fall. Det låg på en av Sölvesborgs mysigaste gator, alla husen var i trä och byggda vid sekelskiftet. Den delen som bara är enplan byggde förra ägarna till, det innehöll ingången där man bevarat ett träd och byggt trappan runt trädet och sen var det ett rum med matsalsmöbler och en dörr ut till trädgården. Bakom magnoliaträdet fanns det på nedervåningen ett uterum med massa små spröjsade fönster och där hade jag rottingmöbler. Ovanför uterummet var där en balkong utanför mitt sovrum och en trappa ner i trädgården. Jag älskade det huset och från 1998 till 2010 bodde jag och barnen ensamma där, ett litet gästspel av x-mannen som flyttade tillbaka en period men 2001 skildes vi. Somrarna var jättehärliga där, det var helt insynsskyddat och på ledighet åkte vi till Torsö, ca en mil dit. Det fanns ju stränder närmare men jag gillade Torsö bäst. Det är ju där E bor, men det gjorde hon inte på den tiden. Jag kan sakna huset mycket och i perioder drömmer jag om det ofta, att jag köper tillbaka det. Ibland har jag tänkt att jag skulle behållt det men det är mycket jobb med ett hus, jag fick det ommålat vid ett tillfälle. Jag renoverade badrummet, köpte ny varmvattenberedare, bytte köksmaskiner, tvättmaskin. Men när S tog studenten kände jag att jag behövde göra det lite enklare för mig, då köpte jag min bostadsrätt där jag bor nu. Jag har ju det bra här.
5 comments:
Jag förstår din saknad och längtan tillbaka till det fina huset men jag tror att du är glad för alla härliga minnen och egentligen trivs bäst med det lite enklare livet där du bor nu. Tänk om ett hus kunde klara sig utan renoveringar och en trädgård sköta sig själv. Då skulle kanske både du och jag tänka om och välja att bo i ett litet hus. Man kan ju drömma men verkligheten är också ganska bra som den är :D
Kram
Så fint det ser ut och jag kan förstå saknaden men ibland är det så att var sak har sin tid. Ett hus kräver mycket skötsel och på så vid är en bostadsrätt enklare. Bor man i hus finns det alltid något att göra och det kostar både i tid och pengar.
Önskar en fin söndag nu!
Kram
Ja det stämmer, man får vara glad över minnena och att jag och barnen faktiskt kunde bo kvar. Jag minns speciellt en hantverkare som sa vad jag skulle hålla koll på och att det inte skulle bli några problem. Det stärkte mig. Jag hade också en arbetskamrat jag kunde anlita, han bytte lite bräder på fasaden och hjälpte mig att klippa träd. Men visst har jag det bra nu.
Kram
Ovanstående var svar till Ingrid
Znogge: jo det är sant, var sak har sin tid. Det vanligaste är nog vid en skilsmässa att huset säljs, inte så vanligt att mamman och barnen stannar kvar. Nu har jag det bra och mindre att ta hand om.
Önskar dig detsamma!
Kram
Post a Comment