Just nu känns det som att jag lever i en bubbla där enbart jobbet får plats i mitt liv. Vi har väldigt mycket att göra, jag har beredskapen denna veckan och eftersom köerna har varit långa får jag lägga en del tid på att få ordning på det på kvällarna. Det blir en hel del telsamtal för att få folk att stanna kvar eller att få nattpersonal att komma in tidigare. Igår skulle jag jobbat till halv åtta men plötsligt rusade kön och jag stannade kvar lite. Känner ju att jag också måste ställa upp, kan inte bara be andra. En del är jätteduktiga på att ställa upp, andra mindre, så är det ju. Det är dessutom turbulent just nu med en annan ledningsorganisation och möten som alla blir kallade till och det gör ju att dom som är kvar och jobbar får det extra tufft. Sen hela tiden nyanställda som ska komma in i verksamheten. Det är en del jobb också med arbetsmiljörådet. Igår damp det ner ett mail där man ska svara på en massa frågor för att vara med på en intervju och presenteras i vårt veckobrev. En massa frågor om varför jag engagerat mig och förväntningar osv. Jag känner ju mest att jag halkat in på ett bananskal på det här, nu måste jag försöka klura ut lite kloka svar. Jag hinner inte detta på arbetstid utan får försöka göra det hemifrån.
Har jobbat två dagar efter min långhelg och känner mig helt slut. Det är väl ett bevis på att tempot är väl högt just nu. Jag längtar faktiskt efter lite mer sammanhängande semester och är glad för att ha den inom räckhåll.
4 comments:
En kortare tid kan man ha det så men i längden blir det för bra. Hoppas att det kan bli en förändring till det bättre. Man ska inte känna sig utsjasad efter bara ett par dagar. Även jag ser verkligen fram emot semestern!
Kram och ha en bra kväll!
Ja det är inte hållbart i längden. Det kommer att gå fort till semestern, ännu fortare för dig! Då får man försöka ladda batterierna.
Kram
Det är inte lätt att ha det så slitigt och kanske veta att det kommer att fortsätta likadant. Synd att ditt arbete, som du faktiskt trivs väldigt bra med, ska ta musten ur dig på det här sättet. Jag hoppas att det finns en ljusning längre fram så att du kan tro på att det blir bättre.
Kram
Jag tror det blir bättre, kommer ju att bli mera van vid beredskapen också, det är bara andra gången jag har det och för varje gång så lär man sig mer.
Kram
Post a Comment