Jag har en filosofi som jag försöker leva efter, att jag ska försöka lära mig något av allt som händer. Jag har väl inte riktigt förstått än VAD det är jag ska lära mig av erfarenheterna från jobbet jag hade förra året. Jobbet jag tyckte var så roligt och som jag så gärna velat fortsätta med. Jobbet som jag faktiskt utbildat mig till, lagt ett år med mycket pengar och otroligt mycket slit för att klara. Det var liksom mitt mål att få jobba med just det. Det är inte så att jag tänker varje dag på längre varför jag inte fick fortsätta. Men ibland poppar det upp. Jag tror jag kan se lite mer nyanserat på det nu. Jag har nu förstått att där börjat andra människor efter mig. Men att jag och inte heller A fick fortsätta trots vår utbildning. Trots att L som var min chef den längsta tiden lämnade så goda referenser för mig när hon slutade, trots att hon sa att om hon varit kvar hade jag fått ett vikariat. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att någon som inte jobbat med mig en enda minut kan bestämma att jag inte platsade, inte heller A platsade. Egentligen säger det väl mer om den personen än om mig. Vilket dåligt ledarskap den personen representerar. Och vilken konstig miljö det var att jobba i. Vilken otrolig konkurrens mellan människorna på avdelningen och att man var motsatsen till vad man som företag vill stå för. Att man snackar skit, är otrevlig, springer med skvaller med mera. Så nu kan man ju undra, hur hade det varit att fortsätta? Är det den miljön jag vill vara i? A har berättat för mig att hon inte vill tillbaka. Om jag jämför med där jag är idag så är man inte så mot varandra som man var på det andra jobbet. Jag har aldrig gått hem ledsen eller knäckt. Men när jag tänker på hur mycket jag ställde upp hela sommaren, hösten och julen på det förra jobbet, jag sa i princip aldrig nej och jag gjorde verkligen mitt bästa och att det inte räckte, då blir jag förundrad och lite ledsen. Ja, jag ska inte ödsla så mycket tankar eller energi på det. Jag hoppas jag någon dag kan se vad det var jag skulle lära mig av detta. Kanske att det viktigaste fortfarande är hur man är mot varandra, att någon gång får man svar på att det lönar sig att ha inställningen att vara bra mot andra människor, att man vinner på det i längden. Kanske kan jag på något sätt komma in i den branschen igen, jag vet inte.