Tisdag

Här är ett foto på båda mina katter, Tilda och Zelda. Som ger sån lycka bara genom att finnas till. Det bästa med djur är att dom alltid blir lyckliga när man kommer hem, aldrig några sura miner. Jag brukar säga att alla hem borde ha en kattunge, det går inte att vara annat än lycklig då.
Egentligen är jag inte så glad för att gå på intervjuer, jag är lite trött på det, jag gillar inte känslan när det sitter två personer och granskar både hur man ser ut och vad man säger och man undrar inombords om dom tycker om mig. Det handlar ju inte om det men det är ändå den känslan jag har. Det är att man ska prestera och bli betraktad och granskad. Man måste vara så klok och säga så bra saker. Jag behöver ju inte bry mig egentligen, jag trivs där jag är idag och vet att jag är uppskattad där, så varför egentligen söka uppskattning någon annanstans ifrån? Ibland känns det inte heller så bra att jag jobbar mittemot där V är, hon berättar en massa saker hela tiden och en del saker gör mig ledsen och undrande. Men jag vill ju inte vara det, jag gillar ju henne men känner ibland att jag vill hålla mig ifrån allt som händer där, det blir sånt ältande.