Sunday, September 16, 2018

Söndag

Det var trevligt att träffa E igår och maten är alltid jättegod där. Vår stad har ju ett vattenrike och det ligger så fint, finns ett speciellt djurrike där med ovanliga fåglar och vacker utsikt över staden. Jag bor ju så bra med gångavstånd till allt och nu cyklar jag. Min bostad ligger jättebra till och jag har ju nära till tåget också.
Nu ligger en ny arbetsvecka framför mig, bara tidiga morgnar. Det är några som sagt upp sig, en har blivit uppsagd, hon gjorde för mycket annat än jobbade när hon var där. Det är ju lätt att ta fram statistik så det är ju inte så smart att inte jobba när man är där. Det är flera som inte orkar med tempot, em kvinna berättade att hon ska börja på något där hon styr själv hur mycket hon vill jobba, hon har en man att luta sig mot. Det är väl trevligt för dom som har det men själv skulle jag aldrig sätta mig i en situation där en man försörjde mig. Jag har klarat mig själv i snart 20 år och vet hur hemskt det är när livet vänds upp och ner och man ensam ska rodda ihop allt. Jag fick bostadsbidrag en period när jag blev ensam men sen började jag jobba som mediesäljare och tjänade bättre och det är tryggare än att få bidrag. Jag drog runt allt själv och barnens pappa betalade minsta möjliga och gärna ännu mindre än det, jag fick ta allt ansvar och utgifter ensam som han egentligen skulle bidragit till. Det är väl det som gör att jag har sån stark känsla av självständighet. Det är så många som går in i något nytt där barnen kanske kommer i kläm, mannen tjänar mer och kvinnan blir beroende. Är övertygad om att många brutit sig loss om det inte varit tufft ekonomiskt. Sen finns det såklart dom som lever ihop med respekt sinsemellan och har det bra tillsammans och där kan jag vara en smula avundsjuk.

6 comments:

ibod11 - Ingrid said...

Det märks att du är väldigt glad för din lägenhet och läget :) Härligt att du känner så.
All respekt till dig som har kämpat på egen hand och uppnått så mycket. Jag hade turen att hitta rätt och vara lycklig med samma man så länge han levde så jag har ingen erfarenhet av att bli den sämre lottade parten som har varit beroende. Men en sak vet jag och det är att jag aldrig skulle stanna i ett dåligt förhållande bara för att bli försörjd. Då skulle jag hellre bo billigt och vända på slantarna men känna mig stark. Och som du skriver, självständig.
Kram

ime said...

Ja det är härligt att höra när man varit lycklig med sin man, så sorgligt att ni inte fick fortsätta vara det. Jag har nog alltid, ända sen jag var liten, varit van att klara mig själv. Varit lillasystern som gått min egen väg. Smärtsamt ibland och det är nog därför jag lever ensam, släpper kanske inte in någon.
Kram

znogge said...

Det är inte alla som har en man att luta sig mot och då får man kämpa på egen hand. Det tycker jag du har gjort bra. Nog måste väl målet vara att man ska klara sig själv och det tror jag att dem flesta vill.

Kram och ha en bra start på veckan!

ime said...

Ja jag tror ändå att många lutar sig mot mannens inkomst, i min förra bransch var det ju så små tjänster så ingen ensamstående kunde jobba där. Alla hade mannens inkomst som gjorde att det gick att jobba kvar. Man kan hoppas att yngre generationen resonerar annorlunda.
Kram och detsamma till dig

Anneli said...

Hej,
Vad härligt att du bor bra och är nöjd med läget. Det låter som en dröm situation....
Men vad jobbigt det låter med jobbet om det är högt tempo och statistik och att de anställda kollas. Var rädd om dig. Gör det du skall men se till att det inte blir för mycket. Jag vet precis hur det är att vara själv och stå på egna ben. Mitt ex vill helst inte ge något alls och skulle hjälpa till med kostnader för dotterns häst men senast vi fick något bidrag var i Mars så det är bara att dra och släpa själv. Men heja oss! Vi klarar det. Kramen och ha det gott! Anneli

ime said...

Ja jag är inte rädd för statistiken på jobbet för jag jobbar hela tiden. Hon som fick sluta gjorde en massa annat på arbetstid.
Man kommer i situationer där man hellre betalar än håller på att tjata, det är så lågt att inte bidra till sina barn. Vi klarar det! Nu är mina barn vuxna sen länge men dom var ju fullt medvetna om hur det låg till.
Kram och detsamma till dig!