Korv, kladdkaka och godis

Idag har det varit festligheter på jobbet, korv, kladdkaka, godis och tävlingar. Låter som ett barnkalas kanske och eftersom det mest är ungdomar (många riktigt gulliga) som jobbar där så kände jag mig emellanåt som en mamma som övervakade ett kalas. Roligt ändå att dom ordnar något extra.
Måste ju bara berätta om tidningen jag jobbade på hösten 2012 som hade sådan oseriös försäljningsledning, många har slutat efter mig också. Nu är dom i blåsväder och omtalade i hela mediesverige p g a att chefredaktören omplacerat en reporter som granskade kommunaffärer efter att politikerna reagerat. Alltså... reportern har grävt och hittat en massa oegentligheter som tidningen publicerat. Till sist reagerade politikerna och kontaktar chefredaktör och styrelseordförande och skriver insändare i tidningen att tidningen är en destruktiv kraft som borde skriva lite mer positiva saker. Alla häpnar, tycker politikerna att tidningen ska skildra något annat än verkligheten? Ska dom mörka för sina medborgare vad politikerna sysslar med? Reporten som skrivit blir inkallad till chefredaktören och får veta att hon ska omplaceras efter order av styrelseordförande som också råkar vara en politiker. Efter detta bestämmer sig nyhetschefen att avgå från sin post eftersom han inte kan jobba som nyhetschef när det är politikerna som ska bestämma vad som ska stå i tidningen. Allt detta är så häpnadsväckande så kollegor i branschen inte kan förstå att det verkligen händer. Har vi inte pressfrihet?? Nu har alla journalister gått samman och krävt chefredaktörens avgång, hon som omplacerade reportern. Det är 60 journalister som ställer sig bakom kravet och chefredaktören svarar att det tar hon lätt på eftersom det inte är journalisterna som bestämmer om hon ska avgå. Hon tar alltså LÄTT på att hon inte har 60 journalisters förtroende? Hade hon varit LITE smart hade hon sagt att hon inte hade någon kommentar istället för att fortsätta provocera. Jag tror hon ryker, ingen kan sitta kvar under de premisserna, styreleordföranden borde också ryka, vd:n också. Så så går det till på tidningen jag la fem månader på och tyckte det var den värsta arbetsplats jag varit på.