Saknad Svala

Saknaden efter Svala känns fortfarande. Jag kan komma på mig själv med att tänka på henne, ler lite och minns alla tokigheter hon gjorde. Det var full fart alltid, hon sprang som en galning och hann ibland inte stanna utan brakade in i en dörr eller vägg, en gång frontalkrockade hon och Tilda, dom sprang rakt på varandra. Om jag var sjuk och låg till sängs sprang hon rakt upp på mig och stod på min mage och nosade mig i ansiktet. Lite tårar kommer när jag tänker på henne, hon skulle blivit fem år nu i maj, hon blev inte äldre än fyra år.