Idag har jag haft bil, har köpt mat till katterna, mat till mig själv och så har jag varit i min hemby, vid mammas och pappas grav. Vet inte varför, men det var känslosamt att komma till min hemby idag. Jag kom från ett annat håll och såg den fina kyrkan, kom att tänka på skolavslutningar och Den blomstertid nu kommer. Vi firade alltid skolavslutningar i kyrkan. Kunde också se framför mig mina föräldrar hemma i huset. Jag hade så lite tid för dom, jag var ensamstående, jobbade mycket, hade hus och trädgård så min tid och ork räckte inte. Nu har jag tiden men nu finns inte dom längre. Jag kan bli så förundrad över dom som har sina föräldrar i livet och träffas och umgås. Eller umgås med sina syskon.När jag körde hemåt stannade jag på Blomsterlandet och köpte lite blommor med hem, jag har glömt vad dom hette men tyckte det var en vacker färg.
6 comments:
En rejäl nostalgikick med andra ord. Det kan vara både härligt och vemodigt på samma gång när man upplever sådana. Men det är säkert mest fina minnen och dem vill du ju ha kvar.
Jag tror att dina föräldrar hade full förståelse för att du inte hann träffa dem så ofta som du ville. De har själva haft ett liv med barn och mycket att göra så de visste nog hur det kan vara.
Kram
Jag har nog mest dåligt samvete för min mamma, hon bodde kvar fyra år ensam i huset. Men hon blev dement och vi förstod nog inte riktigt det i början. Sen flyttade hon till ett boende och då gick det ganska snabbt utför.
Kram
En rejäl nostalgikick får man väl säga och sådana väcker många tankar. Jag tror att vi gör det bästa utifrån från vår förmåga och våra möjligheter i situationen. Jag jobbade heltid när min mamma var krasslig och det var en intensiv period. Ibland tänker jag om att jag kanske kunde gjort ännu lite mer. Sådana tanker kan nog alla känna. Min svärmor är dement och det var inte helt lätt att förstå det till en början...
Vilka vackra blommor. Jag har också köpt dem några gånger men har inte en susning om vad de är för sort.
Kram
Jo men det är sant, jag tror också vi gör vårt bästa. Jag var ju den som följde med mamma på hennes läkarbesök och skötte all kontakt med läkare. Det som skaver är nog att jag inte besökte henne mer så länge hon var frisk.
Kram
Det kan jag också känna ibland men då hade vi så fullt ut med familj, barn och heltidsarbete. När mamma blev sjuk fanns vi däremot verkligen där för henne.
Min mamma glömde mig fort, hon kände helt enkelt inte igen mig längre. Jag hälsade på men det var ofta tungt.
Post a Comment