Friday, August 17, 2018

Fredag

Semestern börjar lida mot sitt slut. Men jag är nöjd och sugen på att börja jobba på måndag. Det har varit två sköna veckor med sovmorgnar och avslappnade dagar. Inte gjort så mycket, men det är väl så semester ska vara. Jag gillar tom almanacka.
Idag var jag hos veterinären för att köpa mat till katterna. Såg en kvinna stå vid disken när jag kom dit och hon hade en fin liten malteser med sig. Den var jättegullig och kom fram till mig hela tiden, jag klappade den och den satt hos mig lite. När kvinnan skulle gå sa hon "Hej Marie". Jag blev så paff när jag såg att det var en gammal kompis till mig, jag hade inte känt igen henne bakifrån men hon hade tydligen sett mig. Vi umgicks som unga, träffades på ett sommarjobb. Hon blev sedan ihop med en kompis till min x-man och sedan umgicks vi parvis och såklart när vi fått barn. Dom har två adopterade barn. Det som är lite komiskt, eller vad man ska säga, i sammanhanget är att hon valde bort mig helt när jag och x-mannen skilde oss och har sen gjort allt för att undvika mig. Tittat åt ett annat håll när vi mötts på stan, var en gång på mitt tidigare jobb när jag satt i receptionen på tidningen och gick rakt förbi mig utan att hälsa. Hon tyckte väl att det var konstigt att göra så denna gången, därav hälsade hon. Jag kan väl inte säga att jag saknat hennes vänskap, tyckte bara att det var märkligt alltihop. En gång var dom och hälsade på x-mannen när han nyss flyttat från oss och då var våra barn hos honom, då kom dom och hennes barn och hälsade på mig, barnen kom men inte hon, det var en tydlig markering. Egentligen tror jag allt beror på någon slags osäkerhet, inte vet jag. Hon hade ju inte ett dugg med vår skilsmässa att göra och att så konsekvent välja bort någon man känt i många år är konstigt, jag menar inte att vi skulle fortsatt umgås men att kunna hälsa på varandra är väl något slags allmänt hyfs.

6 comments:

ibod11 - Ingrid said...

Väldigt underligt beteende. Visst kanske en del känner att de måste välja vem de ska fortsätta umgås med men att inte ens hälsa, det kan jag inte förstå mig på. Hoppas hon kände sig riktigt dum och att du inte kände dig obekväm med situationen. Du har ju absolut inte gjort något fel.
Kram

ime said...

Ja jag tror hon kände sig lite dum. Det kan kännas konstigt att träffa någon man umgåtts mycket med men inte pratat med på typ 17-18 år.
Kram

znogge said...

Det är ett väldigt märkligt beteende och också sorgligt att man måste välja bort någon vid en skilsmässa. Tyvärr är det dock väldigt vanligt och jag har noterat att det sker även när mannen i ett äktenskap går bort. Kvinnan är inte en självklarhet på alla bjudningar och fester längre. Men att inte kunna hälsa, där går väl gränsen!

Kram

ime said...

Jag har inte kvar något parumgänge alls, jag har bara väninnor. Det finns ju dom som blir inbjudna igen när dom skaffar ny partner. Jag tycker allt är så väldigt märkligt. Ännu värre såklart som du skriver när den ene partnern går bort, det är väl då ens vänner ska finnas? Om det är riktiga vänner vill säga. Men som sagt, det finns ingen jag saknar från min tid som gift. De som betyder något har jag kvar i mitt liv.
Kram

znogge said...

Men visst är det skrämmande. När min pappa gått bort så blev det i stället att min mamma också "bara" hade väninnor. Då undrar man verkligen vad vänskapen stod för? Tydligen är partänket så starkt. För man kan väl inte vara oroliga för att kvinnan ska lägga beslag på någon annans man...

ime said...

Jo... det finns säkert dom som är rädda för ensamma kvinnor. Jag vet några som brukade vara ute och dansa ihop, när min väninna blev singel blev hon inte uppbjuden av väninnans man längre. Han vågade inte för sin fru... helt sjukt 🙄