När man söker jobb är det ofta sitt födelseår man ska fylla i direkt efter sitt namn och så ett foto. Antar att många av arbetsgivarna inte ens läser vidare efter det. I Sverige är vi extremt åldersfixerade. Ibland funderar jag på att bifoga ett foto på en av mina katter istället. Skulle vara kul att se reaktionen. Många arbetsplatser är väldigt likriktade. En gång var jag på ett möte med Trygghetsrådet där en av deltagarna var en tjej som jobbat som rekryterare. När jag tog upp detta hade hon som försvar att det är viktigt att man "passar" in på arbetsplatsen. Att man har liknande intressen t ex. Det tror jag är en stor missuppfattning. Ju fler lika människor ju färre nya idéer och infallsvinklar får man. Alla tänker ju ungefär likadant och att t o m förespråka det tycker jag är helt galet. Om man jobbar med kunder så är det väl sällan kundstocken ser likadan ut. Jag skickade in en ansökan igår och tittade på deras hemsida och såg att deras personal var killar i åldern ca 25-32. Där vet jag att jag aldrig skulle få anställning. Tittar man däremot på IKEA är deras målsättning att ha alla typer av människor, unga, gamla, svenska, invandrare osv. Just för att då vet man att människorna kommer med olika inställning och då flödar kreativiteten. Sen är det inte enbart positivt att vara anställd där, har jag lärt mig efter att ha träffat människor därifrån.
Lilla S tycker det är viktigt att jag försöker hitta nåt att sysselsätta mig med, att ha rutiner. Det tycker jag också men jag kan inte komma på vad. Det får ju inte kosta en massa pengar, det funkar inte nu.